Det visar sig lättare sagt än gjort, och efter olyckliga sammankomster med både lejon och strutsar är de på väg att ge upp när de hittar ett övergivet ägg. Det är förskräckta föräldrar som ser en krokodil krypa ut ur ägget, men blir lättade när hon säger ”Pappa”.

Teckningarna är färgglada och harmoniska, och med en relativt sparsmakad stil som gör att det blir vackert även med vuxna ögon. Texten är skriven på vers som för det mesta flyter på i stadig takt (även om det hakar sig och blir krystat på några ställen), vilket gör att boken borde passa bra för högläsning.

Uppsalaförlaget Sagolikt, som drivs av de båda författarna, har specialiserat sig på barnböcker som bryter normerna, och som ska undvika att föräldrars fördomar smittar av sig på barnen. Jösta och Johan är inget undantag, och den politiska poängen med boken – att det är möjligt att ha två mammor eller två pappor som föräldrar – går inte att ta miste på.

Tyvärr blir det även lite övertydligt. Boken pekar med hela handen, och fokus ligger just på de båda manliga giraffernas rent naturliga svårigheter att skaffa barn, snarare än att lyfta fram regnbågsfamiljen som ett normalt familjeförhållande.

Samtidigt, då jag betänker en ung läsares reaktion, tänker jag att det kanske måste vara övertydligt i början. Det är kanske nödvändigt med böcker som dramatiskt vänder sig mot den rådande normen för att väcka diskussionen, innan det går att mötas på den gyllene medelvägen där det inte är de homosexuella föräldrarna som står i fokus, utan att de blir lika självklara i barnböckers periferi som de heterosexuella.