Reportrar utan gränser – pressfrihetsförsvarare utan omdöme
Efter publiceringen av ”krigsdagboken” från Afghanistan har debatten handlat lika mycket om Wikileaks agerande som om innehållet i de hemliga militärrapporterna. Nu sällar sig Reportrar utan gränser till kritikerna – och ger prov på sällsynt dåligt omdöme.
”Sanningen är allt vi har”, förklarade Wikileaks grundare Julian Assange i en chat med DN:s läsare på måndagen: ”Om vi ska komma någonstans som civilisation, så måste vi förstå världen och hur den fungerar. Allt annat innebär att driva runt på ett mörkt hav.”
Assange har verkligen blivit något av en celebritet efter Wikileaks senaste publiceringar: Först videosekvensen där helikopterburna soldater skjuter ihjäl tolv civila i Bagdad, inklusive två barn. Sedan floden av rapporter som skildrar krigets grymma verklighet i Afghanistan.
Men nu får ikonen Assange hård kritik i ett öppet brev från Jean-François Julliard och Clothilde Le Coz, generelsekreterare respektive Washington-representant för pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser, RSF.
Enligt brevet, som publicerades i torsdags, har Wikileaks visat ”otrolig ansvarslöshet” genom att publicera de hemligstämplade rapporterna, eftersom de sägs innehålla namn på afghaner som försett den USA-ledda militära koalitionen med information. Det vore inte svårt för talibaner och andra att sätta upp dessa personer på dödslistor, konstaterar RSF.
Det är en legitim frågeställning, även om man kan diskutera huruvida det är Wikileaks eller Nato-styrkorna i Afghanistan som bär det största moraliska ansvaret om afghanska kollaboratörer mördas. Men RSF:s brev fortsätter i en ton och anda som förbluffar.
Enligt Julliard och Le Coz har Wikileaks ”oavsiktligt försett förmodat demokratiska regeringar med goda skäl för att placera internet under striktare övervakning.” Wikileaks agerande gör ”alla människor världen över som riskerar sin frihet och ibland sina liv” för internets frihet ännu mer utsatta för hämndattacker och ”sätter internets framtid som informationsmedium på spel”.
Resonemanget följer en grumlig logik som knappast anstår en organisation som försvarar journalisters frihet och kämpar mot censur världen över. Om ”förmodat demokratiska” regeringar i västvärlden nu beslutar sig för att skärpa bevakningen av internet eller på annat sätt inskränka yttrandefriheten, så vilar väl ansvaret helt på de ansvariga politikerna? Om USA och Europa följer i Kinas fotspår, ska vi då verkligen lägga skulden på Julian Assange – hur ”ansvarslöst” han än agerat?
Frågan är om det inte är RSF själva som ”sätter internets framtid som informationsmedium på spel” genom att oavsiktligt förse Pentagon och alla censurivrare med ytterligare ammunition i kriget mot Wikileaks.
