FILM

Den tid det tar att skapa en långfilm brukar göra att dokumentärfilmen inte gör sig som nyhetsförmedlare. Likt reportageboken kan den istället ge utrymme åt djupare reflektioner, oväntade vinklar, och visa på större sammanhang.

Armadillo gör dock något som både Aktuellt och Rapport hade velat göra ända sedan de amerikanska och brittiska trupperna störtade talibanerna från makten i Afghanistan och den av FN sanktionerade International Security Assistance Force (ISAF) tog över ansvaret i stora delar av landet. Sällan har en dokumentärfilm som varken reflekterar eller diskuterar varit så aktuell och viktig.

Regissören Janus Metz och fotografen Lars Skree har följt ett danskt förband under sex månaders tjänstgöring i Afghanistan och under förberedelserna inför avresan. På plats har filmarna haft militärens förtroende, och de får vara med och filma soldaterna ute i fält, i eldstrider och på militärbasen Armadillo där de är förlagda.

Med tiden ändras många soldaters inställning till kriget. Från att ha sett det som ett äventyr och en god sak, så blir många av dem mer och mer cyniska. Men inte i första hand mot varför de själva är där, utan snarare mot civilbefolkningen och framförallt mot talibanerna. Och vi får sedan veta att flera av dem beslutar sig för att återvända till Afghanistan för ytterliggare militär tjänstgöring.

Det finns ingen kommentator eller berättarröst, och filmskaparna är inte själva med. Armadillos storhet är istället att kamerorna får rulla ostört.

Det är skrämmande hur öppet cyniska många av militärerna är. De vet att de filmas men gör ändå ingenting för att dölja sin stridslust, fastän Isaf ska vara där som en fredsbevarande styrka. När de patrullerar utan att hamna i eldstrid är besvikelsen stor, vilket märks i kommentarer som ”all dressed up and no one to blow” och att de tycker det är som att ”gå på tivoli och bara åka den tråkigaste karusellen.” De talar om att de ”likviderar” talibanerna när de skjuter ihjäl fyra fiender som redan skadats av en handgranat – och en civil flicka som blir dödad av en granatkastare refereras till som ”spill”.

Armadillo visar vad militären och kriget gör med unga män, och den människosyn som närs inom krigsmaskinens struktur. Även om inte filmen själv för någon djupare diskussion om Isaf eller Afghanistan-kriget, så är den ett ovärderligt nyhetsdokument.