Att arbeta under hård censur är något Tahmineh Milani är van vid. Som filmskapare i Teheran gäller det att skapa sig ett nytt filmspråk för att tala om de saker som staten anser vara tabu.

– Vi lever i en islamisk republik. Vi får inte visa relationer mellan män och kvinnor. Det är inte lätt att tala om kvinnliga rättigheter, men vi gör det på ett eller annat sätt, säger hon och exemplifierar med att en kärleksscen kan skildras genom att två halsdukar slingrar sig runt varandra.

Det är bara några timmar sedan hon anlände till Uppsala och Sverige. Hon är här i samband med Yaris iranska filmfestival, som i år firar 10-års jubileum och bland annat visar hennes film Avräkning. Den handlar om fyra iranska kvinnor som försöker återanpassa sig till samhället efter ett fängelsestraff, men tvingas till slut att fortsätta sin kriminella bana.

Tahmineh Milani har själv suttit i fängelse. Efter hennes film Hidden Half, som berörde den kulturella revolutionen som skedde i Iran då alla universitet stängdes i början av 1980-talet, fängslades hon och anklagades för att missbruka konsten till stöd för motrevolutionära och väpnade grupper. Ett brott som ger dödsstraff.

– Jag fick dödsstraff – inte på grund av filmen, den var ofarlig – men för att det skulle bli en lektion för andra regissörer att inte beröra samma ämne, säger Tahmineh Milani.

Ett stort nationellt och internationellt tryck, där bland annat Oliver Stone och Martin Scorsese skrev under protestlistor, gjorde att hon frigavs, men det rättsliga spelet fortsatte i fem år innan hon förklarades oskyldig.

– Fallet pågick i fem år! Kan du tänka dig, fem år med dödstraffet hotande? frågar hon.

Hon säger att det har blivit svårare att arbeta som regissör och filmskapare i Iran sedan president Ahmadinejad kom till makten. Regeringen består av traditionalister som har en mycket mer konservativ syn på bland annat kvinnors rättigheter.

– Dom vägrar att acceptera att kvinnofrågorna existerar i Iran. Dom gillar om vi gör ideologiska filmer, men alla intellektuella i hela världen måste vara självständiga, och inte arbeta för en regering.

Så sent som i år har en av hennes kollegor fängslats, då han ville göra en film om vad som hände under senaste valet. Än en gång handlade det inte om att filmen i sig var farlig menar Tahmineh Milani, men att det skulle sända ut signaler till andra regissörer att inte närma sig ämnet.

– Och det är en bra lektion, det gör att det blir farligt att arbeta som regissör i Iran. Det kommer inte att betyda att vi kommer att sluta göra vårt jobb, men vi är försiktiga, säger hon.

Hoten har gjort att många regissörer och konstnärer har lämnat Iran, och även Tahmineh Milani har fått erbjudande att arbeta utomlands, bland annat i Hollywood, men hon har alltid tackat nej.

– Det senaste manuset jag fick handlade om att alla iranier var terrorister, varför skulle jag göra en sådan film? Arbetar jag inom Iran känner jag att jag gör något nyttigt och kan förändra samhälle, åker jag till USA blir jag bara en av miljoner filmskapare som inte gör några viktiga filmer.