Höstsol och gräset lyser grönt i den lummiga parken. Lite längre bort leker barn. Bakom träden skymtar herrgården. Lägg till ”i Rosengård” så kanske bilden av idyll slås sönder, men inte för alla.

– Jag växte upp i Rinkeby i Stockholm och det var underbart. Det bästa som kunde hända mig var att komma till ett nytt land och inte bara träffa svenskar, utan folk från hela världen. Det har fått mig att växa, säger Vivian Liz från performancegruppen Pangea.

Pangea är en av deltagarna under helgens konstevenemang Rosengård är tältet som bjuder in konstnärer från hela Sverige och världen att arbeta ihop i tre dagar.

När Malmö Fria träffar några av konstnärerna i parken vid Drömmarnas hus är det ett par dagar kvar tills projektet sätter igång. Tältet som ska fyllas med performance, happenings, poesi och musik har ännu inte satts upp.

– Tältet är en symbol för förflyttning och något tillfälligt. Det kan byggas upp var som helst, i Sahara eller Norrland. Ett tält kan vara väldigt vackert och ge skönhet åt en plats, säger Yaser Alsuhaili, intiativtagare och curator för projektet.

Tanken är att skapa möten mellan konstnärer, boende och besökare kring temat rotlöshet. I skydd av tältet vill föreningen Kubla skapa nya sorters tillhörigheter. Yaser Alsuhaili kom till Sverige som flykting från Irak 1995 och hans egen performance Tvätta bilder handlar just om att skapa något nytt.

– Mitt eget fotoalbum är fullt av bilder av krig, men jag vill skapa nya bilder som kan ge hopp för förändring.

Under hans performance fylls en tvättmaskin av bilder som efter tvättningen kommer att vara oigenkännliga. På de rentvättade bilderna kan besökarna istället måla nya bilder, förklarar Yaser Alsuhaili, som själv bor i Rosengård.

Solveig Lindgren Inderbitzins happening Drömfång involverar besökarna genom att ställa direkta frågor till dem.

– Jag skapar en situation där jag ställer frågor som ”Vad vill du?”, ”Vad är din drivkraft?” och ”Vad drömmer du om?”.

Solveig Lindgren Inderbitzin är verksam som konstnär i Malmö, men född i Schweiz.

Även om hon inte delar erfarenheten att ha flytt från någon oroshärd ville hon medverka eftersom hon själv har erfarenhet av mycket kringflyttande i sitt liv. Hennes mamma är från Schweiz och pappan från Sverige, och barndomen och ungdomsåren präglades av flyttar mellan de båda länderna, något som skapade en känsla av rotlöshet.

– När jag kom till Sverige visste jag inte vad som gällde här, det kunde handla om subtila saker som vad som är coolt. Jag var väldigt lik människor här, och ändå inte, men hade heller inte rätt att kalla mig invandrare. Istället blev jag en slags ”miniblatte”, säger Solveig Lindgren Inderbitzin.

Pangea vill med sina workshops riktade till barn inspirera människor att skapa sina egna identiteter.

– Vem är jag, är jag bara en rotlös invandrare eller kan jag faktiskt vara den jag vill? Det är fantasin som sätter gränser, säger Veronica Cubus från Pangea, som precis som Vivian Liz har positiva erfarenheter av att bo i mångkulturella områden som Rinkeby och på Möllan.

Samtidigt gäller det att också se baksidan av socialt segregerade områden, menar Solveig Lindgren Inderbitzin.

– Det finns många som inte tycker att det är så positivt och som känner sig begränsade. Den sidan finns också och där måste vi möta människor där de är, säger hon.

Efter helgen kommer tälten i parken monteras ner, och frågan är om konstnärerna inte vill se en permanent plats för konst och kultur i Rosengård.

– Absolut, här borde finnas mer än Drömmarnas hus, de riktar sig till barn och unga, säger Yaser Alsuhaili.

Solveig Lindgren Inderbitzin vill se ett kulturhus liknande Haus der Kulturen der Welt, ett centrum för icke-europeisk kultur i Berlin, i Rosengård.

– Jag skulle vilja se ett kulturhus som kan vara för till för människor på alla nivåer, det ska få vara både elitärt och öppet, för unga och gamla och ha allt från konst och dans till litteratur, säger Solveig Lindgren Inderbitzin.