Einsteins Dreams kretsar kring det som den store matematikern uppfattade som den mänskliga illusionen, nämligen det som kallas tid. Han ansåg att det förflutna, nuet och framtiden bara är en illusion som konstruerats av människorna.

Föreställningen är ett koreografiskt experiment med anknytning till dessa tankar. Koreografen Rui Horta har omvandlat dessa tankar i dansens form och därmed konkretiserat att kultur och naturvetenskap inte behöver vara varandras motsatser utan komplement till varandra. Föreställningen kan på sätt och vis liknas vid en levande surrealistisk tavla där dansen är mycket fysisk och påtaglig.

Uppförandet innehåller på samma gång kropparnas rörelser och verbala inslag, där gränsen mellan dessa uttrycksmedel suddas ut. Det hela blir en blandning av dans och performance och utvecklar sig till ett massivt skådespel.

Andra akten The Guesthouse, anknyter till den persiske 1300-talspoeten Rumi som skrev ”Människan är ett värdshus. Varje morgon en ny gäst. En glädje, en depression, en elakhet, en tillfällig medvetenhet.”

Kärnan i det här koreografiska verket är en analys av människan och hennes handlingar. Men man vill gå djupare än så och undersöka vad som döljer sig under mänskliga handlingar.

Scenografin ger ibland en känsla av att hamna i ett rum från 20- eller 30 talet. Musiken, dansen och hela utförandet på scenen ger också ett sådant intryck.

The Guesthouse innehåller förutom fenomenal dans även många humoristiska inslag som gör den riktigt underhållande.

Gemensamt för de båda akterna är den blandning av illusion och verklighet där verklighetsuppfattningen ifrågasätts. De båda akterna bildar på detta sätt en sammanhängande enhet. Föreställningen, som är en blandning mellan dans och teater, är mycket väl framförd av Göteborgsoperans balett. Det är både fysisk dans blandad med agerande som gör det till en totalföreställning. Om innehållet ibland är lite svårt kan man ändå njuta av en sprudlande föreställning med skickliga dansare som behärskar sina kroppar till det yttersta.