Kontrasterna mellan klimattoppmötet i Köpenhamn för ett år sedan och det som avslutades i Cancún, Mexiko, i helgen kunde knappast vara större. Då handlade det om att ”rädda världen, nu eller aldrig” och tiotusentals människor demonstrerade för ett ambitiöst och rättvist klimatavtal. Nu hälsas frånvaron av ett totalt sammanbrott som en framgång.

För optimisterna innebär överrenskommelsen i Cancún att klimatförhandlingarna räddats och grunden lagts för ett ambitiösare avtal på nästa toppmöte i Durban i Sydafrika nästa år.

– Regeringarna har gett en tydlig signal om att de går mot minskade utsläpp. Cancúnöverenskommelsen utgör en viktig grund för att bygga större kollektiva ambitioner, förklarade FN:s klimatchef Christiana Figueres.

Men alla var inte nöjda. Medan de övriga delegaterna dunkade varandras ryggar hotade Bolivias FN-ambassadör Pablo Solon att ta avtalet till internationella domstolen i Haag, eftersom ordförandelandet Mexiko frångått principen att alla beslut ska tas med konsensus och kört över Bolivias invändningar.

– Historien kommer att dömma hårt. Kompromisser har hela tiden gjorts på bekostnad av klimatförändringarnas offer snarare än på de skyldiga, sade Solon i ett uttalande.

Boliva är ett av latinamerikas fattigaste länder och väntas drabbas hårt av torka och vattenbrist på grund av den globala temperaturhöjningen.

Enligt kritiker innebär Cancún-uppgörelsen bara att FN och de deltagande regeringarna har räddat ansiktet medan nödvändiga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen skjuts på framtiden.

– Världens länder undvek en kollaps, men resultatet är helt oacceptabelt. Inga nya löften eller bindande avtal om utsläppsminskningar har gjorts, säger Ellie Cijvat ordförande i Miljöförbundet Jordens Vänner i en kommentar.

Naturskyddsföreningen beskriver överrenskommelsen som en ”livlina” till nästa toppmöte – en typisk kompromisstext som kan tolkas på olika sätt och därmed skjuter de grundläggande konflikterna åt sidan.

En av de svåra frågor som ännu inte lösts är Kyotoavtalets framtid. Den första perioden med bindande utsläppsminskningar för industriländerna går ut 2012, och flera industriländer hotar att låta Kyotoavtalet gå i graven om inte stora utvecklingsländer som Kina och Indien lovar bindande utsläppsminskningar redan nu.

De konkreta åtaganden om utsläppsminskningar som nämns i avtalstexten kan enligt klimatforskare leda till en global temperaturhöjning på tre till fyra grader. Även utformningen av den globala klimatfond som ska hjälpa fattiga länder att minska sina utsläpp får kritik.

– Ett bakslag är att man ger ansvaret för den nya klimatfonden till Världsbanken, en institution som styrs av rika länder och som ökat investeringarna i fossilkraft med 138 procent bara sista året, säger Ellie Cijvat.

Många fattiga länder accepterade bara överrenskommelsen efter påtryckningar, hot och mutor, menar Soumya Dutta från South Asian Dialogues on Ecological Democracy.

– Många skuldsatta små afrikanska nationer ser pengarna de skulle kunna få från skumma projekt som REDD, programmet för att minska utsläppen från avskogningen. Det är en vinn-vinn-situation för de rika länderna och de rika i de fattiga länderna. De verkligt fattiga är bara en börda i alla fall, säger Soumya Dutta till den elektroniska tidskriften Climate and Capitalism.

Nu sätter klimataktivister sitt hopp till en bred folklig mobilisering fram till nästa toppmöte i Sydafrika.

– Det är ynkligt att världssamfundet kämpat så mycket bara för att ta ett så litet kliv framåt. Vårt enda verkliga hopp är en mobilisering av en bred klimatrörelse som inbegriper alla delar av det offentliga och det civila samhället inför mötet i Durban, säger Kumi Naidoo, generalsekreterare för Greenpeace International, till IPS.