Dödens iskalla atmosfär
Estelle och Ines stängs tillsammans med en man, Garcin, in i ett rum där ljuset alltid är tänt. Snart framgår det att dessa personer är döda och att de har hamnat i helvetet. Det är ett annat helvete än det man föreställt sig och består i att dessa människor är tillsammans i detta slutna rum för att plåga varandra i evigheter. De påtvingas relationer där var och en bär på en skuld som blottläggs för varandra. Hela tiden kryper dessa tre individer under skinnet på varandra och gör livet till ett ömsesidigt psykologiskt helvete. Man kan nästan betrakta den här situationen som en föregångare till moderna dokusåpor som Big Brother.
Inför lyckta dörrar är en av de pjäser där Sartres existentialistiska filosofi tydligast kommer till uttryck. Stycket är skrivet 1944 och är en mörk skildring av vad som sker efter döden. Den här produktionen har gjorts av unga teatertalanger både när det gäller framförande och regi. Med glädje kan man konstatera att återväxten inom teatern ser ut att vara god. Denna
föreställning är mycket professionellt genomförd med tanke på de medverkandes ålder. Pjäsen är väl framförd och det framgår tydligt att ungdomarna lyckats tolka Sartres filosofi och kommit den in på livet.
Sophia Magasanik som regisserat den här uppsättningen har med enkla, men uttrycksfulla medel skapat den iskalla atmosfär som råder i dödens rum. Uppsättningen genomsyras av denna dysterhet och gestaltar mycket av Jean Paul Satres tankevärld.
Teater
Inför lyckta dörrar Regi: Sophia Magasanik I rollerna: Marcus Vögeli, Lycke Ramel och Moa Hjärtström Spelas: Södra Latins gymnasium
