Men det var inte bara dagspressen som grep chansen att få dra förhastade slutsatser. Även flera ledande politiker tycks ha drabbats av denna frestelse. Det handlar om kapprustning. Så fort det finns kriminellt våld att peka på brukar det ropas efter statlig moteld.

Attacken förra helgen i Stockholm riskerar på så vis att bli lite av en avbildning i miniatyr av USA:s reaktion på 11 september-attackerna 2001. ”Kriget mot terrorn” har resulterat i nästan hur mycket terror som helst från framför allt amerikansk militär, alltifrån vedervärdig tortyr till terror på civila.

Det är som vanligt så att hökarna vill ta tillfället i akt. Plötligt börjar det ropas på statliga ingrepp i form av mer poliser och mer övervakning av medborgarna.

En av alla effekter av ett sådant agerande kan vara att de som lever med en förvriden världsbild, till exempel att det råder ett heligt krig, tycker sig få sin världsbild bekräftad.

Men det är också ett väldigt ologiskt agerande. Den interna strid som nu rasar inom socialdemokratin, där justitieutskottets ordförande Morgan Johansson plötsligt sa att FRA-lagen skulle införas, med motiveringen att en galning sprängde sig till döds, säger något om hur konstigt det kan bli. Vi lever faktiskt i samma Sverige som innan, men ska låtsas som om allt är annorlunda, och att undantagstillstånd plötligt krävs.

Det intressanta är bara att det hela sammanfaller med en liknande övervakningslagstiftning: datalagringsdirektivet. Det tillkom som en liknande effekt, med hänvisning till 2006 års terrordåd i Madrid och London. Som effekt av det ska nu alla mobil- och internetoperatörer logga alla medborgares samtal och sms, liksom vilka webbsidor vi besöker. En total övervakning.

Det har debatterats i evinnerlig tid om det här är en kränkning av vår personliga integritet. Men alldeles bortsett från den frågan är allt detta en politisk attitydfråga. Vi skulle kunna kalla Morgan Johanssons och den borgerliga regeringens attityd för batongattityden. Den går ut på att alltid reagera på social oro med mer batonger och övervakning. De oroliga elementen måste spåras upp och neutraliseras. På global nivå, i en väldigt annan skala, är det vad USA gör i sitt ”krig mot terrorn”.

Någonstans måste den rödgröna oppositionen och de mer humanistiska krafterna i samhället sluta att bara protestera mot alla förslag som batongattitydens företrädare kommer med. Någonstans måste vi börja peka på att det finns ett annat sätt att ta itu med obehagligheter i samhället. Desperat och galet våld grundar sig trots allt i att det finns grupper i samhället som blir utstötta ur samhället – ekonomiskt, socialt, kulturellt.

Det handlar helt enkelt om att vi fått en kraftigt ökad segregation i samhället. Forskning på senare tid talar om att segregationen ökat ”katastrofalt” sedan lågkonjukturen på 90-talet.

I just det här fallet spelade just den frågan säkert ingen roll. Med en bakgrund från våldets Irak (som mannen som dog intill Drottninggatan) kan säkert en människa vara så trasig att galenskapen kan ta över. Men även kriget i Irak är ett resultat av ”batongattityden” men på global nivå – här i form av tron på att våld, krig och invasioner ska skapa fred.

Vi kommer ändå aldrig att komma ifrån att det kan finnas enstaka galningar som vill göra illa andra. Men grogrunden för galningar påverkas om vi har ett mänskligt Sverige. Övervakning och batonger kommer inte att kunna hindra galningar från att göra ont. Men vi kan stoppa grogrunden för människor som drivs till att göra galenskaper i desperation.