Kent Wennman som hittills varit synonym med Ljudbild Uppsala, har flyttat hemifrån. De är sammanlagt fem personer som ”knoppat av sig själva” och nu istället satsar på nya verksamheter genom Kulturhjältarna. Med i bagaget följer dock verksamheten knuten till de två scenerna Kulturoasen och Parksnäckan.

– Lite humor, lite ironi och kanske lite kaxigt. Men vi ville lyfta alla dessa oavlönade – eller lågavlönade – eldsjälar som alla är hjältar. Det ligger sjukt mycket engagemang och arbete bakom olika kultur- och föreningssatsningar, säger Kent Wennman.

I dag lördag blir ännu ett arrangemang verklighet. En satsning som är större än vad någon av de inblandade hjältarna tidigare gjort, tre familjeföreställningar av musikteatern Kalas hos Maja Gräddnos på Uppsala Konsert och kongress.

– Ett stort moment av gambling. Vi hade utlägg på 150 000 kronor redan innan vi visste hur det skulle gå, bland annat hyra för UKK och skådisarna. Kulissen byggde vi själva. Sedan gick HSB och köpte en av de tre föreställningarna, vilket kändes bra i ett läge då vi inte var riktigt i hamn. Men nu ser det ut att bli helt slutsålt.

På den tidiga vårrepertoaren finns även säsongspremiären med reggaebandet Liondub på Kulturoasen i Hågaby liksom tre unika Elvisföreställningar på Reginateatern med Kent Wennman och hans band samt olika gästartister: Göran Engman, Svenne Hedlund och Eva Eastwood.

– Jag gör en massa Elvisföreställningar sedan 2002. Men den här är lite mer avskalad, intim och fungerar som en förlängning på de radioprogram jag gjorde i somras, där vi verkligen grottade ner oss i Elvis musik. En musik som inte många inte känner till. Svenne Hedlund känns speciellt kul, 1967 släppte han som första svenska artist en egen Elvisplatta.

Men Kent Wennman har liksom många andra kulturarbetare flera strängar på sin lyra och är bland annat delägare i ett It-företag, författare och föreläsare.

– Att jobba med kultur känns mest angeläget men är svårt att leva på. Mycket ideellt arbete har en ideologisk, politisk grund för mig. Kulturen i sig är politisk men är samtidigt opolitisk och sammanför olika kulturer och åsiktsläger.

Han menar att det måste in ett ekonomiskt tänk i kultursfären, att det saknas självkritik och analys och att förutsättningar för kulturarbete inte handlar om politisk färg, snarare om person.

– Jag hittar även sossar bakom betongpatrullerna. För mig spelar det ingen roll vem som sitter vid makten, vår scen är inte politisk, alla ska kännas sig välkomna. Jag kan ibland tycka att det är lite mycket av kulturarbetargnäll och att det ska kastas in pengar. Ljudbild visar att är man beredd att jobba hårt får man också stöden.