Diskussionen som för1lagts till Katedralkaféet i tisdags berörde olika dimensioner av flykting- och migrationspolitiken samt tänkbara lösningar på de problem som finns. Både Mohamad Hassan och Bo Nylund talar utifrån egna erfarenheter – Mohamad Hassan kom själv som flykting till Uppsala för mer än tjugo år sedan medan Bo Nylund arbetar med att hjälpa nyanlända flyktingar. Ett av de större hindren menar de är stadsplaneringen där bristen på en blandning av hyres- och bostadsrätter i vissa områden leder till segregation.

– Problemet är att kommunen inte äger så mycket mark att bygga hyresrätter på. Det är främst i Industristaden och i kvarteret Kvarngärdet där man börjar lyckas integrera bostads- och hyresrätter, säger Mohamad Hassan, som även pekar på vikten av att kunna köpa sin bostad på sikt.

– Att äga sin egen bostad är viktigt, många som kommer hit har gjort det förut och vill kunna göra det igen, säger han.

I diskussionen om hur man kan öka integrationen nämner han sjukvården som ett exempel, eftersom det är en arbetsplats med många kulturer.

– Det måste finnas en bra introduktion, till exempel studiemöjligheter och praktik, som leder till jobb och utbildning. Om invandrarna fastnar i ett försörjningsstöd har vi misslyckats, säger han.

Ett annat område som Mohamad Hassan vill lägga mycket energi på är integration i skolorna.

–Utbildning är makt. Vi måste jobba för att det ska finnas fler kontakter över gränserna.

Medan Bo Nylund menar att även kyrkorna skulle kunna spela en större roll än vad de gör idag. Han betonar också vikten av ungdomsgårdar som en plats att samlas på.

– Relativt lite av det man har talat om i åratal har blivit gjort, säger han.

Prästen Carin Åblad Lundström pekar på ytterligare en problemaspekt – olika villkor för kvinnor och män.

– Jag bor i Stenhagen och mina tre pojkar umgås hela tiden med kompisar som är från andra kulturer. Grannarna däremot, som har flickor, säger att deras barn inte har någon att leka med med eftersom invandrarflickorna inte får gå ut efter skolan, säger hon.

Bo Nylund och Mohamad Hassan tillstår att de är medvetna om problemet som dessvärre är svårt att komma tillrätta med. Det finns redan idag menar de projekt som syftar till att även dessa tjejer ska kunna komma till fritidsgården och känna sig trygga.

– Papporna förstår ofta inte att vi inte tar deras döttrar ifrån dem, det är en lång process där vi måste vara målmedvetna och tydliga. Utbildning är viktigt även i detta sammanhang och därför ingår nu diskussioner om jämställdhet i SFI (svenska för invandrare), säger Mohamad Hassan.

– Det finns en mycket defensiv hållning bland föräldrarna, de vill ofta inte att deras barn blir för svenska. Svenskt är lika med farligt, säger Bo Nylund.

Men vägen till samförstånd är inte så enkel.

– Samtala med dem som tänker olika och försök att påverka dem som har en annan åsikt. Alltför ofta pratar vi med dem som håller med men detta för oss inte vidare i processen. Det är jobbigt att prata med någon som har en annan åsikt och det ska det vara också, säger han.

– Vi borde också göra något slags bokslut över vad det mångkulturella samhället bidrar med i form av arbetstillfällen och annat som går att mäta, menar Mohamad Hassan.

Att ställa frågor kan också vara svaret på integrationsfrågan.

– Fråga ut och öka förståelsen. Det kanske helt enkelt är så att vi måste öva mer på det, säger Mohamad Hassan.