Lovvärt försök med ljummet resultat
I lusthuset utspelar sig i Kalifornien under 1940- eller 1950-talet och sattes första gången upp på Broadway 1953. I pjäsen, ett drama blandat med komiska inslag, kretsar handlingen kring modern Gertrude (Marie Richardsson) och dottern Molly (Tove Edfeldt), som har levt hela sina liv i ett fallfärdigt hus vid havet. I trädgården finns ett lusthus som dottern Molly betraktar som sitt revir. Där stänger hon in sig under tystnad för att slippa moderns påstridighet.
Denna unga inneboenden Vivien (Hanna Alström) är Mollys raka motsats och tar för sig av allt, även av Gertrudes uppmärksamhet. Detta är upprinnelsen till en konflikt mellan Gertrude och Molly som skärps vad pjäsen lider. Kring mor och dotter finns också ett mexikanskt sällskap som bildar en kontrast till den slutna familjen. De är glada och uppsluppna och njuter av livet till skillnad från den dystra Gertrude.
När dottern senare gifter sig med kocken Lionel (Martin Wallström) och vill lämna huset vid havet för att följa sin honom till ett nytt liv, försöker Gertrude klamra sig fast vid det som har varit i det förgångna. Hon gör allt för att Molly, som nu har fattat sitt beslut om framtiden, skall stanna kvar.
Pjäsen är skriven av Jane Bowles, född 1917 som enda barnet i en välbärgad judisk New York-familj. Hon kom senare att flytta till Marocko och sedemera Spanien med sin make Paul Bowles. 1973 avled hon i Malaga. Bowles har mycket gemensamt med andra samtida amerikanska författare som Tennessee Williams och Truman Capote, vilka hon också var bekant med. Denna påverkan skymtar även fram i det här stycket.
Med I lusthuset vill Jane Bowles genom Gertrudes kamp skildra den rädsla för förändringar av invanda mönster som de flesta av oss är rädda för. Det känns emellertid som om pjäsen har lite svårt att ta tag i åskådaren. Man sitter och väntar på en riktig uppgörelse och vändning som aldrig riktigt infinner sig. Bowles manus når inte ända fram i den här uppsättningen. Karaktärerna och deras motsättningar är svåra att få grepp om, det blir stundtals nästan rörigt på scenen med alla personer som figurerar.
Ibland glimtar det till, men mer blir det inte. Upplösningen av dramat känns ganska förutsägbar och saknar udd. Man förväntar sig lite mer, av dessa komplicerade förhållanden borde en mer avancerad upplösning varit möjlig. Försöket att förvalta Bowles är lovvärt, men resultatet blir ändå lite ljummet. Eventuellt skulle I lusthuset ha mått bättre av att vara lite mer komprimerad och kanske spelad på en mindre scen.
Teater
I lusthuset AV: Jane Bowles REGI: Sofia Jupiter I ROLLERNA: Marie Richardsson, Tove Edfeldt, Pontus Gustafsson, Basia Frydman, Lil Terselius, Martin Wallström m fl. VAR: Dramaten NÄR: T o m 9 april