Än så länge ligger kollektivet Götets Döttrar i sin linda, det var endast ett par månader sedan några serieintresserade samlades för ett första möte. Förebilden fanns i form av Dotterbolaget i Malmö, ett nätverk som har funnits i drygt fem år.

– Där har det kanske varit mer självklart med nätverk för serieskapare eftersom det i Malmö finns en väl etablerad serieskola, berättar Cleo Nabo, en av initiativtagarna i Göteborg.

Men avsaknaden av en utbildning i Göteborg betyder inte att det inte finns verksamma serietecknare här. När det första mötet utlystes visade det sig att intresset var stort, inte bara för ett nätverk – hela konceptet med ett feministiskt seriekollektiv var något som tilltalade många.

– Det har varit ungefär tjugo personer som har kommit på de olika mötena, och det märks att det finns ett behov av en gemensam plattform, säger Erika Kuylenstierna som också har varit med från början.

De träffas regelbundet för att gå igenom gemensamma projekt, men också för att peppa varandra och prata om själva arbetet. FRIA träffar Cleo Nabo, Erika Kuylenstierna och Helena Strömberg strax innan den här kvällens möte ska dra igång. Just nu håller de på för fullt med att sammanställa sitt första gemensamma fanzine som är tänkt att komma ut lagom till den 8 mars.

Götets Döttrar har redan hunnit med en gemensam utställning, på Bokkafé Vulgos invigningsfest för några veckor sedan, och fler fanzines är inplanerade. Dessutom finns planer på att anordna workshops i serietecknande.

Även om de profilerar sig som ett feministiskt kollektiv har de inget gemensamt manifest och inga innehållsmässiga krav på medlemmarnas produktion.

– Nej, vi är ju inget parti, säger Cleo Nabo och skrattar.

– Vi har det som utgångspunkt, det är ju det som har fört ihop oss, men alla förhåller sig till det på olika sätt. Egentligen är det mer ett brett normkritiskt tänkande, men det hör ju ihop, säger Erika Kuylenstierna.

Däremot är nätverket enbart till för kvinnor och transpersoner.

– Det ska vara separatistiskt, det finns en mening med det, säger Erika Kuylenstierna.

– Och har man feministiska infallsvinkar tycker man nog att det är bra, fyller Helena Strömberg i.

Ingen av de tre vill direkt definiera sin stil och de har hållit på olika länge. Men det feministiska är ständigt närvarande och vikten av kollektivet kan de inte understryka nog. Inte bara för att ha en gemensam plattform, utan även som ett forum för att stötta varandra. De berättar att bara maillistan är guld värd.

– Det blir som en tipsbank, säger Erika Kuylenstierna. Alla har olika kontakter och kan tipsa varandra om uppdrag.