Det första man möts av när man kliver in på Judiska museet är en teckning av Joanna Rubin Dranger från albumet Alltid redo att dö för mitt barn. En kvinna håller ena armen höjd, håret står rakt ut och sjalen fladdrar bakom henne likt manteln på en superhjälte. I en rad teckningar får man sedan följa hur den något överbeskyddande modern försöker skydda barn från allehanda faror i vardagen.

Den ambulerande utställningen Superhjältar och antihjältar är skapad genom ett samarbete mellan judiska museer i Rom och Amsterdam och visar framför allt amerikanska tecknare. Joanna Rubin Dranger är det svenska bidraget när utställningen anpassats för att visas i Stockholm.

– Det är första gången judisk kultur visas upp i Sverige i den här formen, säger Yvonne Jacobsson, museichef.

Hon ser Rubin Drangers teckningar som skildringar av en vardagshjälte och därmed finns det en koppling till de serier i utställningen som är mest berömda – de klassiska superhjältarna.

De judiska immigranter som kom till Amerika kring förra sekelskiftet bodde ofta i fattiga områden som Lower east side, Brooklyn och Bronx i New York. För de som drömde om ett eget konstnärskap blev serietecknandet en möjlig väg, och många judiska tecknare började producera seriestrippar på löpande band för dagspressen. Under 1930- och 40-talen skapades några av de mest klassiska superhjältarna av judar – Fantomen, Batman, Captain America och Stålmannen. På ett serieomslag från 1941 som visas på utställningen ser man hur Captain America slår Hitler på käften.

– Superhjältar är inte judar, men man kan ändå se kopplingar till exempelvis Messias i Bibeln, tanken på en befriare, säger Yvonne Jacobsson. Det som kännetecknar judiska serier är att berättelserna är komplexa. Det handlar ofta om dubbla identiteter och roller.

Efter andra världskriget växte en ny generation judiska serietecknare fram som publicerade sig i den underjordiska pressen, ”underground comix”. De bröt med de idealiserade hjälteberättelserna, skapade antihjältar och tecknade serier som ofta var självbiografiska.

– Moderna serietecknare skildrar det dagliga livet. Det handlar mycket om sorg och tvivel, och man ser även spår av judisk humor, säger Yvonne Jacobsson.

Många kvinnliga serietecknare, som till exempel Aline Kominsky och Diane Noomin, ifrågasatte patriarkala strukturer och skildrade kvinnors utsatthet i samhället, de omöjliga och motstridiga krav som ställs på kvinnor.

Utställningen innehåller även serier av tecknare som mer direkt skildrar den judiska erfarenheten. Den mest berömda är Art Spiegelman som tilldelades pulitzerpriset för sin grafiska roman Maus från 1986. Boken handlar om Arts far, Vladek Spiegelman, som överlevde förintelsen, och teckningarna framställer tyskar som katter och judar som möss.

Judiska museets utställningslokal är liten. Jag hade gärna sett betydligt fler teckningar av varje konstnär, som det är nu bjuds man bara på några få exempel. Men på den begränsade ytan ryms ändå en stor bredd. Här återfinns allt från superhjälteskildringar av muskulösa män i trikåer till Kominsky och Crumbs teckningar av människor med bristande självförtroende, fulla av skavanker. När man tittar på en monter ser man idealiserade bilder av Stålmannen. Sedan vänder man sig om och möts av en kvinna som sitter på toaletten och funderar över sitt kaloriintag. Just kontrasterna och bredden i urvalet gör Judiska museets utställning sevärd.