Sju av Irans största fackföreningar samlade sig för ett gemensamt och skarpt uttalande på första maj. Regeringens förda politik de senaste åren ”ödelägger liv och försörjning för arbetarklassfamiljer ännu mer än tidigare, och det finns ingen rätt att uttrycka sin åsikt om dessa frågor”, hävdade facken.

De listade sina krav i fjorton punkter. Det första kravet är att staten lägger ner institutioner som lägger sig i folks liv och de uppmanar regimen i Iran att bevilja ”den oreserverade friheten att bilda oberoende fackföreningar, att strejka, protestera och marschera, och att i full frihet mötas och att bilda politiska partier”.