I den första bilderboken, Hermans sommar, umgicks Herman med tre äldre damer. I Herman och eldsvådan tydde sig Herman till den pensionerade brevbäraren med vilken han över ett herbarium och en frimärkssamling samtalade om matematik och sifferfakta.

I nyutkomna Hermans hemlighet har Herman en ny vän att utforska världen med. Det är Johanna som har figurerat i de två tidigare böckerna som hastigast.

I förtroende tar Johanna med sig Herman till sitt hemliga ställe i skogen. Där gömmer sig en hög av metallskrot från vad som troligen har varit en rymdkapsel. De två nyblivna vännerna tillbringar allt mer tid tillsammans vid rymdkapseln där de utforskar solsystemet och universum.

Stian Holes böcker om Herman har hyllats för sina vackra bilder som är omsorgsfullt uppbyggda med hjälp av Photoshop. Genom att sammanfoga och överlappa en mängd bilder – exempelvis består Hermans ansikte ursprungligen av ett trettiotal bilder – skapar Hole en värld som är påfallande lik vår egen, men fångad genom barnets blick för väsentligheter.

Berättelserna är en annan viktig orsak till att böckerna om Herman vunnit popularitet. Det är lågmälda historier där läsaren blir medskapare, vilket öppnar upp för samtal tillsammans med barnen.

Hermans hemlighet handlar om såväl förundran över naturens storslagenhet som fascination för dess minsta beståndsdelar. De två vännerna kryper upp i ett träd, tittar ut över himlavalvet och frågar var man kan se Gud.

Men att upptäcka världen är också att se två myror på marken som bär en vattendroppe mellan sig. Det stora i det lilla och vice versa – det är det återkommande temat i Holes bilder och berättande.

Hermans hemlighet är således inte bara en gestaltning av Hermans och Johannas hemliga ställe i skogen. Det handlar om universums gåta, om tidens mysterium och var det där pirret i kroppen kommer ifrån när Herman tänker på Johanna.

Den enda invändningen är av randanteckningskaraktär. I de två tidigare böckerna var bildspråket koncentrerat och avskalat. Fokus låg på bildens centrala element och bakgrunden användes till att sätta en stämning med hjälp av diskreta mönster och färgtoner. Här har bilder och bakgrunder lastats med fler objekt och föremål.

Hole har inte fullt ut vågat lita på att hans mer minimalistiska gestaltning bär på en större rikedom.

Det gör sig bra att läsa böckerna om Herman som en sammanhållen svit om en ung pojke som successivt växer i både kropp och själ. Hermans hemlighet avslutas med en mycket vacker betraktelse om tiden som flyr och det är troligen även avslutningen på en lika vacker bilderbokstrilogi.