Vi sitter i en park i närheten av skolan där Anki Erdmann arbetar som lärare i svenska för invandrare. Hon har just slutat för dagen och förbi oss passerar hennes elever en efter en. Anki hälsar och nickar om vartannat. Hennes avslappnade sätt gör det är svårt att tro att hon inte har haft en ledig eftermiddag på flera veckor, men när hon börjar berätta om politiken och det egna engagemanget i Fika över alla gränser står det klart att det inte blir mycket tid över till att läsa deckare – något som hon gärna ägnar sig åt när hon väl är ledig.

Anki Erdmann berättar att idén till Fika över alla gränser väcktes för drygt ett år sedan. Det hela började med att några tjejer från den lokala tidningen Vår linje besökte kaféet på Rinkeby torg, men snart märkte att de inte var välkomna. Så fort de slagit sig ner för att fika spreds en tryckt stämning på uteserveringen och flera män gick in och satte sig i kaféet istället. 

Efter att ha blivit förolämpade av de manliga gästerna på plats bestämde sig tjejerna för att skriva om detta i sin tidning.

När artikeln publicerades reagerade många på orten, bland annat Anki Erdmann och Annika Blomberg, en annan eldsjäl i Rinkeby.

Annika Blomberg startade en sms-kedja där hon bjöd in vänner och bekanta, både kvinnor och män, för att gå tillbaka till kaféet och visa att de har lika mycket rätt att vara där som någon annan i Rinkeby. Anki Erdmann var snabb att hänga på och bjöd in flera personer – sedan dess har det bara fortsatt.

Initiativet har väckt debatt i lokala tidningar, både för och mot fikandet i Rinkeby. Flera kvinnliga politiker kom även till Rinkeby förra sommaren för att stödja Fika över alla gränser. Sedan dess har eldsjälar som Anki Erdmann och Annika Blomberg fikat där varje  tisdag – något som bemötts med både glädje och acceptans, men även med glåpord och förakt.

– Syftet med Fika över alla gränser är att synas och visa att det är okej för kvinnor att vistas ute. Att vi får ha vår plats på torget också, att det inte bara tillhör männen och att ingen ska säga något annat till oss, säger Anki bestämt.

– Vi vet att det inom vissa grupper finns ett starkt socialt försvar och där man skriker efter kvinnorna på torget att de visar för mycket hud, eller att de ska gå hem och klä på sig. Det här har tjejer berättat själva – och vi frågade även några tjejer i sportkläder om de skulle med oss och fika, då svarade de: ”nej, vi kan inte gå på torget så här, då kommer de bara att skrika åt oss”. De måste alltså klä om sig och ha slöja när de vistas på torget, säger Anki Erdmann bekymrat.

Anki Erdmann menar att det är viktigt att göra någonting åt situationen för dessa kvinnors skull. Som politiker i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd anser hon sig vara en av dem som bär ett stort ansvar för alla människors rätt att trivas på offentliga platser i stadsdelen.

– Nämnden måste också ta sitt ansvar för hur det ser ut i Rinkeby. Därför har jag lämnat in en skrivelse om kvinnors situation här. Man hade ju kunnat hoppas på att skrivelsen skulle behandlas innan sommaren, men så blev det inte, säger hon med en suck.

Själv är hon ny i stadsdelsnämnden och medger att många beslut är tidskrävande. Eftersom skrivelsen inte har tagits upp än tror hon att nämnden kan komma att lägga en del arbete på den, det är i alla fall vad hon hoppas på. Hon är övertygad om att det måste ske förändringar i Rinkeby.

– Om man tänker på det känns det märkligt att man går över ett torg där man ibland inte ser en enda kvinna, säger hon.

Problematiken är dock inte ny Anki Erdmann har bott i Rinkeby i över 16 år och menar att det alltid har funnits spår av manlig dominans i stadsdelen, men att det tidigare inte har varit så tydligt som i dag. Inte heller har det väckt så starka motreaktioner som nu, och hon hoppas att det är det ett tecken på att männen inte kommer att kunna dominera i Rinkeby utan att möta motstånd från flera generationer kvinnor. 

Samtidigt menar hon att det finns begränsningar för vad hon själv och de andra i Fika över alla gränser kan göra i stadsdelen.

– Vi har den här kaféverksamheten dit alla är välkomna, och skrivelsen är nu inlämnad, sedan kan vi inte göra så mycket mer – det är de andra kvinnornas kamp också.

Själva har de haft svårigheter att få med kvinnor från alla kulturer och åldrar på Fika över alla gränser och Anki Erdmann medger att det beror på att de inte lyckats nå ut tillräckligt för att berätta om verksamheten. 

I dag är det främst medelålders kvinnor från olika kulturer och även flera män som kommer för att fika på tisdagar. Gruppen vill gärna bli större och få med sig även de kvinnor som vanligtvis inte vill vistas på torget. Det skulle göra kaféverksamheten ännu mer givande, menar Anki.

Som lärare anser hon även att skolan bör ha en större del i jämställdhetsarbetet i området och mer aktivt ta upp frågor om allas lika värde. Hon är dock försiktig med att föreslå konkreta åtgärder och vill vänta på förvaltningens svar på henens skrivelse för att ha mer kunskap i frågan.

– Egentligen handlar det om så mycket annat. När samhället utesluter människor från arbetsmarknad och delaktighet förstärker det segregationen, vilket vi har sett här i Rinkeby på senare år. Det leder till att en del människor tar avstånd från samhället och håller sig till sina grupper där bland annat patriarkala mönster förstärks. 

– När det gäller Rinkeby har flytten av stadsdelsnämnden och förvaltningshuset från orten lett till att det har försvunnit arbetsplatser – vilket också gör att man inte ser olika typer av människor i centrum längre, säger Anki Erdmann, som menar att centrumet har förlorat sin naturliga funktion som mötesplats, vilket även påverkar antalet kvinnor som vistas där.

– Det har funnits kvinnoverksamhet vid torget som försvunnit. Man hade friskvård nära centrum dit kvinnor kunde gå. Det har alltså funnits väldigt mycket här i centrum, men så är det inte längre.

Anki Erdmann menar att i dag, när alliansen styr i området, finns det inte mycket kvar av verksamheten i centrum, vilket också leder till att folk inte vistas där. Hon ser flera problem med detta, men framför allt är hon orolig över Rinkebys framtid.

– Dessa förändringar riskerar att förvandla Rinkeby till en sovstad istället för att möjliggöra ett levande samhälle där en blandad befolkning vistas, säger hon.