Den unge musikern Patrick Bonnet Jaramillo komponerar och framför världsmusik både solo och tillsammans med sin grupp. Framför allt är det flamencon som står i centrum för hans skapande och är hans stora inspirationskälla. Som musiker har Partick arbetat mycket tillsammans med koreografer som också har utgått från den traditionella spanska och sydamerikanska musiken.

Uppvuxen i en musicerande familj stakades banan tidigt ut. Patrick växte upp i Tumba i Botkyrka kommun utanför Stockholm med chilenska föräldrar. Två av Patricks fabröder är musiker, varav en professionell, och Patrick kom tidigt i kontakt med musiken.

– Jag lärde mig mycket av dem båda. Så småningom började jag söka vidare själv och tyckte fann att det var kul. Det spelades mycket gitarrmusik hemma, i synnerhet sydamerikansk folkmusik. Själv fastnade jag för flamencomusiken. En period började jag också spela elgitarr och då kom rockmusiken in.

Småningom hittade Patrick tillbaka till den vanliga nylonsträngade gitarren och det blev mycket flamenco. Utbildningen gjorde han vid Kungliga musikhögskolan för att därefter vidareutbildade sig i Spanien, närmare bestämt i Sevilla och Madrid.

Efter utbildningen började Patrick jobba som musiker och spelade på olika klubbar. Det var lite småjobb här och där som han själv beskriver det.

Var det självklart från början att du skulle ägna dig åt just musik?

– Absolut. När jag var liten blev det mycket sport, men från tolvårsåldern var det musiken som gällde för mig och sedan har det alltid varit det. Musiken har hela tiden varit det centrala i mitt liv.

När du pratar om flamencon som  intresseområde, syftar du på traditionell flamenco eller utvecklar du själv temat på något sätt?

– Jag är utbildad i traditionell flamenco. Det är där man måste börja, man måste kunna de traditionella folkmusikstilarna om man vill ägna sig åt den här sortens musik, behärska de traditionella sångerna. Jag utgår alltid från traditionell flamenco, men jag har ju hållit på med massa annan musik och låter mig inspireras av olika källor. Ibland är det inte riktigt identifierbart varifrån inspirationen kommer.

Patrick berättar att det också har hänt mycket inom flamencon. Den moderna flamencon har avancerat och nästan närmat sig jazz, som i sig har utvecklats på olika sätt. Själv har han funnit egna vägar genom samarbetet med olika koreografer, bland dem Paloma Madrid som arbetar med flamenco som uttrycksform på ett nyskapande sätt.

– Jag har jobbat mycket med Paloma och skrivit musik till en del verk som hon har satt upp. Vi arbetar ofta på liknande sätt och utgår från det nyskapande. Du måste skapa musik som har en grundidé som du själv lever i, säger Patrick och fortsätter:

– Jag tror inte på att arbeta med musik som kunde ha skapats i Sevilla på 1500-talet. Den har ingenting med mig att göra. Man måste utgå från den tid man själv lever i. När jag skriver flamenco utgår jag från det som gäller i dag.

För två år sedan var den kända flamencosångerskan Estrella Morente i Stockholm och sjöng på Konserthuset. Skulle du säga att det är traditionell flamenco hon framför?

 – Det Estrella Morente framför är modern traditionell flamenco, hon utgår från traditionen. Sången och själva låtarna är traditionella men med hennes stil. Musiken omkring henne är modern. Gitarristerna som ackompanjerar henne spelar modernt. Det är karaktäristiskt just för flamencon, den ger dig frihet som musiker att omgärda de traditionella sångerna. Men ändå är det som min pappa brukar säga att ”folkmusiken måste smaka jord”. Man måste känna igen vad det är för sorts musik.

Gitarren är ett centralt instrument i Patricks musikutövande och jag frågar om han har några speciella förebilder bland de stora gitarristerna. 

– Absolut! När jag började med flamencon blev jag väldigt inspirerad av några gitarrister, hur de fick sitt sound i gitarren och hur man kunde spela på det sättet. Fortfarande blir jag fascinerad av ljudet de får ut. Exempelvis lyssnar jag på den stora mästaren Paco de Lucia. Det var egentligen mest hans skivor som pappa hade hemma. Diego del Morao är en annan gitarrist som jag beundrar mycket, han har ett fantastiskt sätt att spela. Det finns gitarrister som har ett personligt uttryck, man hör nästan med en gång att det är just han eller hon som spelar.

Patrick har precis kommit tillbaka från Israel där han har spelat in ett album tillsammans med en grupp som han både är medlem i och arrangerar en del av musiken för.

– Vi utgår ifrån traditionell orientalisk musik, en del judisk musik och flamenco. Det är verkligen världsmusik.

Planerna för den närmaste framtiden är många. I sommar ska skivan mixas, samtidigt som Patrick också jobbar med Görel Crona i en ”sångolog” som hon har skrivit, och snart ska de ut på turné.

Patrick Bonnet är på många sätt en intressant musiker som arbetar med musik inspirerad från hela världen. Vi kommer säkert att få höra mycket av honom framöver.