På juldagen 1877 omkom 15 personer när de skulle ta sig hem från Gräsö till Örskär, i Östhammars kommun, efter julottan. Det var framför allt vuxna i arbetsför ålder som avled. Kvar på ön fanns främst äldre och barn, varav nio blev föräldralösa och ytterligare tre faderslösa. Förutom sorg uppstod kaos på ön. Det var akut brist på familjeförsörjare, arbetsföra människor, fyrfolk och lotsar.

Arbetskraft rekryterades så fort det gick från fastlandet men därefter blev ingenting sig likt. Den gemytliga stämningen, där alla kände alla och mer eller mindre var släkt, försvann. Åtta av barnen inkvarterades hos släktingar på Gräsö, i Öregrund och Börstil, och det nionde blev fosterbarn hos pastorn på Gräsö. Inom en tioårsperiod avled flera personer – troligtvis i lungsot – och allt eftersom 1800-talet blev 1900-tal började ön avbefolkas, eftersom lotsverksamheten lades ner och fyrar blev obemannade.

Om det berättar Östen Andersson, uppväxt och sommarboende på Gräsö, i sin nyutgivna bok Örskär – tragedin på den förtrollade ön.

– Det känns bra att dokumentera det här. Framför allt yngre vet i regel inte om vad som har hänt, säger han.

Boken bygger både på skriftliga och muntliga källor. Framför allt har Östen Andersson intervjuat Karl Jansson, vars mamma Erika Gräsman var ett av barnen som blev föräldralösa på juldagen 1877. Eftersom hon endast var 18 månader vid tiden för olyckan kommer informationen inte från henne utan från hennes storasyster Matilda, som var nio år när föräldrarna dog.

– Hans berättelse måste vara en av de mest trovärdiga om olyckan eftersom han har fått den berättad av en som minns, säger Östen Andersson.

Boken innehåller inte bara information om själva olyckan och dess konsekvenser. Östen Andersson skriver även om bildandet av Örskärskommittén, den minnesskrift han själv tog fram till hundraårsjubileet och hur en minnessten vid Örskärs sund restes några månader senare.

Dessutom har han inflikat en del två i boken, som handlar om Örskärs historia. Han skriver om hur ”ön växer fram ur havet” på 1400-talet och därefter befolkas i och med att ön fick både fyr och lotsstation.

– Olyckan är dramatisk och engagerande. Själva ön är fascinerande. Den har kommit upp ur havet, befolkats och sedan avbefolkats. Den första fyren byggdes klart 1687 och då började det flytta dit folk. Därefter byggdes en lotsstation på ön som lades ner 1933 och så småningom kom de obemannade fyrarna. De sista bofasta flyttade från Örskär förra året. Det är som en cirkel som sluts, säger Östen Andersson.

I dag ägs tre fjärdedelar av Örskär av Skärgårdsstiftelsen och runt 20 hus bebos av sommargäster. Dessutom finns ett vandrarhem på ön.