Av de 497 artister som stod på scenerna i Borlänge förra veckan var 414 män. Festivalens presschef Ronny Mattsson är trots det nöjd med bokningarna.

– Vi är en besöksorienterad festival, det betyder att vi tittar på vad våra besökare vill ha och väldigt många vill ha manliga artister. Det är också svårt att hitta kvinnliga artister, det är ett problem för hela branschen.

Har ni försökt att hitta kvinnliga artister, till exempel genom Rättviseförmedlingen?

– Nej. Vi har vid något annat tillfälle försökt hitta kvinnliga skribenter via Rättviseförmedlingen, men jag tror inte att vi fick tag på dem då.

Ronny Mattsson hoppas att de kvinnliga artister som festivalen faktiskt har bokat ska inspirera fler tjejer att vilja spela.

– Nu fick vi Bob Dylan i år. Men hade vi kunnat få Janis Joplin hade vi bokat henne. Vi har haft flera stora kvinnor på Peace and Love genom åren; Patti Smith, Robyn och nu Lykke Li. Förhoppningsvis blir det fler tjejer som börjar spela i framtiden.

Kommer bokningarna bli mer rättvisa nästa år?

– Det hoppas jag. Men man kan inte bara sitta och räkna män och kvinnor och tro att det löser problemet. Ibland går det inte.

Peace and Love är ett slitet budskap och de unga festivalcamparna verkade inte bry sig nämnvärt om årets tema: Mod, hopp och kärlek. Någorlunda nykter var det svårt att sova när tältgrannar heilade och sjöng om att våldta tjejer.

Sex våldtäkter anmäldes under festivalveckan. Likaså flera fall av misshandel och ett mordförsök.

– Det är mycket. Jag tror verkligen att arrangörerna gjort vad de kunnat för att förhindra det här och vi försöker att förhindra brott genom vår närvaro. Ändå händer sånt här, säger Sven-Åke Petters, presstalesman för polisen i Dalarna.

För andra är fred och kärlek fortfarande det viktigaste. Den snart 70-årige medborgarrättsaktivisten Jesse Jackson kom för att prata om just det. Och han tror ännu på de unga. ”Det är inte de som startar krigen som strider i dem. Det är de unga som måste slåss, lemlästas och dö i krig. Det är de unga som måste säga nej”, säger han.

Hoola Bandoola Band, Bob Geldof, MIA och Nationalteatern bidrog också till festivalens politiska framtoning. Men mest stridbar var Adam Kanyama. Den 15-årige raptalangen från Stockholm uppträdde under torsdagseftermiddagen på en gräsmatta en bit från stora scenen. Till dånet från Veronica Maggios spelning rappade han om en ny ordning och en ny värld, långt ifrån Maggios Kungsholmenpop.

– Min musik är absolut politisk, den är ett ställningstagande mot rasism och sexism. Med min musik kan jag förklara exakt vad jag vill ska hända, säger Adam Kanyama.

Vad vill du ska hända?

– De stora snackar hela tiden om peace and love, men det blir varken fred eller kärlek utan uppoffringar. Jag vill att man ska veta vad det innebär att vara vit och man, vilka privilegier det innebär.

Kanyama avslutar sin spelning med ett löfte om att nästa år ta över stora scenen från Maggio.

– Jag ska bli som ABBA för Sverige och som Michael Jackson för världen, säger han. Peace!