Stockholmarna vill inte bli övervakade
Länsstyrelsen har utfärdat tillstånd för 20 783 kameror runt om i Stockholm. Många av dem finns på offentliga platser som folk passerar varje dag. Men nu har stockholmarna tröttnat. "Det folk reagerar på är när kameror dyker upp i deras närmiljö", säger Helena Bäck, jurist vid länsstyrelsen i Stockholm.
I år har länsstyrelsen fått ta emot 25 anmälningar från stadsbor som är missnöjda med övervakningen. Helena Bäck tror att anledningen till det är att kamerorna letar sig allt närmare folks privatliv, vilket för många kan upplevas som integritetskränkande.
– Att bli övervakad i tunnelbanan tycker de flesta är okej, men när de dyker upp exempelvis nära bostaden, på gatan eller på gymmet anser många att det blir för mycket, säger hon.
I samband med attentatet vid Drottningatan i fjol märkte länsstyrelsen av ett nytt trendbrott. Enligt Helena Bäck hade allmänheten tidigare år haft en relativt positiv inställning till kameraövervakning.
– Vi märkte av ett skifte i samband med sprängningen. Då ringde folk in och var upprörda över att de hamnade på bild i butiksinnehavarnas kameror, säger hon.
Tobias Wessman är 28 år och boende i Västerort. Han anser att övervakningen inte uppfyller sitt syfte, utan snarare får samhället att kännas mer otryggt.
– Jag kommer ihåg när kamerorna först kom till tunnelbanan. Då tyckte man att det var hemskt. Nu har det successivt blivit ett inslag i ens vardag. De finns överallt. Men det är inte så att man känner sig tryggare, snarare motsatsen. Kamerorna kan till och med ge en känsla av att staden är oerhört brottslig, säger han.
Jens Holm är ledamot för Vänsterpartiet. Han är kritisk och menar att politikerna borde nöja sig med en begränsad användning av kameror. Risken är annars att Stockholm utvecklas på samma sätt som många av de utländska storstäderna.
– Jag är inte motståndare i alla lägen. Det jag är kritisk mot är att det sätts upp på fler ställen och att vi nästan går mot en liknande utveckling som i London, där hela staden är övervakad.
Enligt Jens Holm skänker kamerorna endast en falsk illusion av trygghet. Han menar att man tar den enkla vägen om man skriker efter fler kameror. Men han kan förstå behovet, speciellt efter händelser som de i Norge.
– Efter ett terrordåd sprids det en kollektiv oro i samhället, men då är det viktigt för politikerna att ha is i magen. Mer övervakning är inte lösningen på terror, utan snarare mer demokrati. Ett öppnare samhälle är det bästa på sikt, säger han.
Helena Bäck tror inte folk ändrar åsikt bara för att en tragedi inträffar. Hon tror istället att folk vill ha fler poliser på gatorna. I fallet med gärningsmannen i Norge menar hon att oavsett om det finns fler kameror eller inte går det inte att stoppa enskilda vansinnesattacker.
– Det finns ingen statistik som stödjer att den typen av våldsbrott hindras av kameraövervakning.