Även en porrfilm med flygvärdinnor, som i alla fall har uniformsmössorna på sig, skymtar. Och i ett av filmklippen dyker en superhjälte upp, fångar upp det störtande planet och placerar det prydligt på uramerikansk mark: ett fullsatt baseballstadium.

Verket tycks sammantaget som en bearbetning av en schizofren verklighet som upplöses i en härva av fiktioner och oförutsägbara, mer eller mindre tydliga konsekvenser, inte minst politiska – från Guantanamo till Utöya. Vi kan inte veta vad som är sant, och vad som är påhitt. Det är livsluft för högerkrafterna.

I de allra flesta fall försöker väl den som träffar på någon som har blivit av med sina kläder hitta något att täcka över kroppen med. Men i porrbilden är det kåta hondjurets nakenhet given och ska inte skylas.

Fast skyler är precis vad Juan-Pedro Fabra Guemberena gör i sina Black Madonnas, kollage av porrbilder, som han har täckt med svart färg så att bara ögon och munnar blir kvar som öar i det svarta. När konstnären på så vis betonar ögon och läppar ter de sig som tysta rop på hjälp och inte uttryck för det slags lust porrkonsumenten förväntar sig (för att slippa grubbla över om detta är en människa). Med det svarta täcket ges kvinnorna en skyddande hud, människovärde, om man så vill.

I en teckning finns texten ”Help alive inside” på ett hustak. Vi lever, ett tag till, där inne, även om det är riskfyllt. I ett kollage heter det ”In this war your uniform will be your skin and you cannot take it off”. Vilket krig sägs det inget om, men det finns tusen skäl att göra motstånd mot världsordningen, även om det sällan känns i svensk hud.

Fascinationen för skalet eller skyddet är ett genomgående tema i Juan-Pedro Fabra Guemberenas verk. I videoverket True colors, som blev hans genombrott och som visades vid Venedigbiennalen 2003, uppträder svenska soldater i kamouflageuniform. De smälter nästan helt in i det romantiskt färgade landskapet.

Att arbeta med det skyddande skalet, kamouflaget, är också logiskt i ett konstnärskap som präglas av världens konflikter och människor på – eller bortom – gränsen till övervåld och övermakt. För någonstans där inne finns det något som kan beskrivas som människovärde. Av det kan man kanske dra slutsatsen att konstnärlig verksamhet i olika former är att upprätta skydd och skyddszoner.