För att klara uppehället gick Torsten Billman (1909–1989) till sjöss som 17-åring 1926. Han seglade mest i maskin. När han gick i land för gott 1932 visste han att han ville bli konstnär. Sedan kan vi följa hans liv och konst i boken Torsten Billman Bildmakaren. En del böcker görs mer än andra av kärlek och detta jätteprojekt på 464 sidor och med 21 medverkande skribenter som ges ut av ABF i Norra Halland är en sådan bok.

Torsten Billman tycks inte ha tvekat om träsnittet. Det är en slagkraftig grafisk teknik och han gillade inte oljemåleri.

Han är en betydande berättare och fångade de nymönstrade med sina sjömanssäckar, de klagande med tomma fat i näven, kamraterna kring en döende sjöman, och eldaren med sin skyffel i kampen mot hettan vid det inferno han måste samarbeta lyhört med. I det enskilda beskriver han utan att det blir tillkämpat villkoren för jordens tungt arbetande massor med osäkert hopp.

Ändå var han lågmäld. Jämför man med en konstnär som Albin Amelin var Billman mindre agitatorisk och lät mer av sina bilders känsloinnehåll formuleras färdigt hos betraktaren. Amelins människor kunde ibland bli början på monument, medan Billman i sina träsnitt snarare fördjupade det mänskliga hos sina gestalter.

Torsten Billman målade också fresker i flera Folkets hus och i Göteborgs sjömanshem, där han 1944 gjorde sin första och starkaste, Till sjöfolket – Havets arbetare. Man tycker sig vara där i myllret bland havets arbetare i den farliga krigstiden, men även Harry Martinson finns med på ett hörn.

Den kamp mot hötorgskonsten som folkrörelserna drev från 1930-talets slut hade falnat när Torsten Billman for till Paris 1968. I sina snitt lät han polisernas sköldar bilda glorior över studenternas huvuden: vår tids martyrer och helgon, ansåg konstnären. Han hade sedan gammalt en kärlek till gatans dramatik och gestaltade hellre en agiterande Mäster Palm än Branting i riksdagen.

Torsten Billman såg inte människorna och världen i svart och vitt, men ville berätta så att de som var nära infernot kände igen sig och de som inte var där förstod något. Jag vill påstå att detta storverk förmedlar den insikten.