Utanför valkommissionens kontor i centrala Tunis står runt två hundra demonstranter och skanderar slagord. ”Tunisien är fritt – extremismen ut!” ropar de, inför ett massivt uppbåd av journalister och tv-kameror.

– Vi är här för att protestera mot att al-Nahda har stulit valet. De utövade påtryckningar mot väljare på och i vallokalerna och köper röster av fattiga med hjälp av pengar från Saudiarabien, säger en av demonstranterna, som inte vill säga vad han heter.

– Vi kräver inte att valet ska göras om, bara att alla överträdelser ska bestraffats och mandat som vunnits med illegitima metoder ska ogiltigförklaras.

Än så länge är dock de tunisier som vägrar acceptera valresultatet en försvinnande minoritet. De flesta av de sekulära partierna erkände sig besegrade redan i måndags, och många sekulära aktivister var skeptiska till protesterna utanför valkommissionen.

– Vi måste respektera folkets vilja. Alla har rätt att demonstrera och uttrycka sin åsikt, men jag vill se mer bevis innan jag kräver att valet ska göras om, säger Ines Tlili, som just varit på en presskonferens när Fria Tidningen talar med henne.

Under valrörelsen var Ines Tlili aktiv i Dostourna, ett nätverk av liberala och progressiva aktivister som ställde upp i valet med ett program som fokuserade på konstitutionella frågor. I dag är hon besviken eftersom listan inte vunnit något mandat i den konstituerande församlingen.

– Vi var bara 300 röster från ett mandat i ett distrikt, vilket känns väldigt tungt. Men vi är väldigt stolta för de röster vi fick, eftersom alla som röstat på oss gjort det för att de tror på vårt projekt, inte för att vi har pengar eller är ett känt parti, säger hon.

Att landets sekulära krafter splittrats mellan dussintals partier och oberoende listor lyftas av många fram som en bidragande orsak till deras nederlag i valet. I många valkretsar har fler än hälften av rösterna gått till partier och listor som inte tilldelats något mandat, vilket gett upphov till självkritik bland många aktivister.

Andra påpekar att väljarna framför allt bestraffat de partier som varit villiga att kompromissa med den gamla regimen. Det gäller inte minst Progressiva Demokratiska Partiet och vänsterpartiet al-Tajdeed, som båda ingick i den första övergångsregeringen tillsammans med ministrar från det numera upplösta maktpartiet RCD. Båda anklagas också för att till stora delar ha tagit över den gamla regimens anti-islamistiska retorik.

– Vissa av de sekulära partierna gjorde ”modernitet” till huvudparollen i valrörelsen, samma begrepp som Ben Ali byggde hela sin propaganda kring, säger Samir Taamallah från det vänsterradikala partiet PCOT.

Även för PCOT har valresultatet varit en besvikelse. Partiet hade hoppats på 10 procent av rösterna men kommer troligen bara att få 3 av 217 mandat i den konstituerande församlingen.

– Vi har väldigt få resurser och svårt att nå ut i den utsträckning som vi skulle vilja. Och polariseringen mellan sekulära och islamistiska krafter har gjort att sociala och ekonomiska frågor hamnat i bakgrunden, säger Samir.

Att många tunisier känt sig främmande inför politiska etablissemanget har i valet visat sig genom de enorma framgångarna för det nybildade partiet Aridha Chaabiyya, ”Folkuppropet”. För många av huvudstadens intellektuella – som före valet avfärdade partiets grundare Hechmi Hamdi som en politisk clown – kom det som en chock när det visade sig att partiet var på god väg att bli det tredje största i den konstituerande församlingen.

Via sin egen London-baserade tv-kanal al-Mustaqilla har den före detta al-Nahda-medlemmen Hechmi Hamdi fört ut ett budskap där religiös retorik blandas med löften om ersättning till arbetslösa, gratis sjukvård och fria transporter för äldre. Men han har också tagit emot samtal från potentiella väljare i direktsändning - en strategi som nu tycks ha gett utdelning, inte minst i de ekonomiskt och politiskt marginaliserade inlandsregionerna. I den tunisiska revolutionens födelseort Sidi Bouzid, som också är Hechmi Hamdis gamla hemstad, fick Aridha Chaabiya fler röster än något annat parti.

– Jag tror inte han kommer att uppfylla alla sina löften, som fri sjukvård. Jag tror inte på honom, men han är från min hemstad, säger Hosni Bouazizi från Sidi Bouzid till websajten Tunisia Live.