Uppslutningen kring generalstrejken den 24 november är närmast total. Skolor och offentliga inrättningar är igenbommade. Kollektivtrafiken, flyg och tåg står stilla. Alla hamnar, varv och fabriker är stängda. Även anställda inom banksektorn deltar i strejken. Byggarbetsplatser ligger öde.

Tiotusentals personer tågar igenom Lissabon med krav på att privatiseringen av viktiga samhällsföretag ska stoppas. Att korruptionen ska bekämpas. Att de som har skapat krisen ska stå för notan. Inget gratis arbete är ett annat krav.

Framför huvudingången till Volkswagens fabrik utanför Lissabon står ett tiotal strejkvakter. Volkswagen har 3 000 anställda och 90 procent av arbetsstyrkan är fackligt anslutna. Orlando Simões från CGTP berättar varför de strejkar.

– Arbetsvillkoren försämras hela tiden. Nu ska vi också arbeta en halvtimme längre varje dag utan ersättning, säger han.

På företaget Visteon, som tillverkar komponenter, är den fackliga anslutningen mindre, omkring 45 procent. Pedro Soares är strejkvakt och förklarar bakgrunden:

– Många unga som arbetar här har bara korttidsanställningar och vågar inte vara fackligt aktiva. Jag är snart 32 år gammal och måste bo hemma hos mina föräldrar, för jag har inte råd med eget boende. Jag är utbildad designer och har gått i skolan sammanlagt 17 år, ändå kan jag inte försörja mig, säger Pedro Soares upprörd.

Uppgivenheten är utbredd bland Lissabons unga. Utanför socialkontoret i centrum står Sara Lovas, 25 år.

– Jag vill bli lärare i litteratur på universitetet, men jag måste arbeta för att ta hand om mina småsyskon, berättar Sara.

– Min pappa är pensionär och familjen består av nio personer.

Inför generalstrejken den 24 november förra året inledde Portugals två konkurrerande fackföreningar, CGTP, som stöds av kommunistpartiet, och UGT, som står socialistpartiet nära, ett samarbete.

Enligt UTG:s internationell sekreterare Wanda Guimarâes var facken tvungna att samarbeta.

– Fackföreningarna måste samarbeta därför att den borgerliga regeringen föreslår åtgärder som drastiskt drabbar löntagarna. Regeringen planerar bland annat nya momshöjningar. Momsen på energi har redan i år höjts från 6 till 23 procent, säger hon.

– Det finns ett förslag att öka arbetstiden inom den privata sektorn en halvtimme varje dag, från 40 till 42,5 timmar per vecka. Detta innebär tre veckor mera arbete för samma lön under ett år, vilket betyder en lönesänkning på nästan sju procent. Samtidigt skulle också övertidsersättningen halveras, fortsätter hon.

Portugal har under senare år upplevt en ekonomisk kris. Landet beviljades ett nödlån från IMF och Europafonden på 78 miljarder euro. Kravet var att minska budgetunderskottet från 7,3 procent av BNP till 4,3 procent på ett år. Socialistregeringen genomförde drastiska besparingar och förlorade sedan valet i juni. En borgerlig regering tillträdde och har fortsatt med nya besparingsåtgärder.

Carlos Arménio, samordnare för strejken på CGTP, menar att den nytillträdda borgerliga regeringen är inne på fel linje.

– Regeringen har lagt fram ett program som kan sammanfattas i sex punkter, vilka alla medför försämringar för löntagarna: 1. Sänkning av lönen; 2. Ökad arbetstid utan att lönen höjs; 3. Uppsägning av kollektivavtalen; 4. Den offentliga välfärden ska försämras; 5. En ny välfärdsmodell ska införas där den enskilde, istället för samhället, får stå för kostnaderna; och 6. Privatiseringar, framför allt inom transportområdet, och även inom energi- och vattenförsörjning. Allt säljs till underpris.

– Det är mot detta vi protesterar och har organiserat en generalstrejk, avslutar Carlos Arménio.