I filmen, som använder sig av den personlighetsdokumentära stilen vi lärt känna från Moore och Spurlock, ger sig före detta Hollywood-producenten Anat Baron ut på jakt efter det lilla, självständiga bryggeriet. Genom att följa kommersen kring öl genom produktion, distribution och hyllplaceringsteorier för att till slut landa i lag och politik, visar hon hur den senkapitalistiska konsumenten som i teorin borde vara spelets kung i praktiken är dess bonde.

Det är en intressant kartläggning av en välkänd historia. Den om hur ”fri företagsamhet” + reklam + lobbyverksamhet i Washington tränger undan lokal och småskalig företagsamhet, med en monopolisering av marknaden som resultat. Som filmen visar handlar ju detta om så mycket mer än de lokala arbetstillfällen som går om intet. Inte heller kvaliteten och smaken på produkten du konsumerar är huvudsaken. Det handlar om den råa kapitalismens oförenlighet med äkta demokrati.

Trots att filmen håller sig på en relativt glättig och lättsmält våglängd så ryms ett mer radikalt budskap under ytan. De små bryggarna med passion för kvalitet och närproduktion bildar oaser av motstånd mot ett korrupt tänk.

Ölindustrin och dess lobbyister spenderade enligt Baron mer än vapen- och tobaksindustrin tillsammans på bidrag till politiska partier förra året. Det gör granskningen än mer relevant. För när en industri börjar köpa sig rätten att helt sonika bryta mot lagen har man mer makt än vad som är hälsosamt i ett demokratiskt samhälle.

Filmen hade lika gärna kunnat handla om något annat än öl, den riskabla symbiosen mellan näringsliv och politiker kan förekomma nästan oavsett vilken massproducerad produkt det gäller. Men nu handlar det om öl, något de flesta kan relatera till (till skillnad från vapenindustrin).

Just därför blir budskapet ännu starkare. I en värld där lagarna bestäms av företagen och inte av medborgarna är medborgarmakt reducerad till konsumentmakt.

Under en underhållande och rapp en och en halv timme påminns vi om att det i dag mer än någonsin krävs medveten konsumtion och ett ordentligt mått av cynism om vi vill undvika att bli levande reklampelare för ett fascistiskt profitmonopol.

80 procent av ölen som produceras i USA kontrolleras av två bolag.