Bland musikakterna på Clandestino Festival finns som vanligt artister från hela världen och tanken med att ta hit dem är att introducera publiken i Göteborg för ny musik. Dessutom är festivalens syfte att verka för det mångkulturella i en ny tolkning.

– Vi har en bred line-up både geografiskt och genremässigt och det blir mycket spännande musik som jag lovar att du inte hade hört annars, säger festivalens konstnärliga ledare Aleksander Motturi.

Just i år har de haft råd att bjuda in lite kostsammare akter på grund av ett tillskott i kassan, på sätt och vis en tioårspresent.

– Vi fick nästan tre miljoner i stöd från Svenska Postkodlotteriet och det är öronmärkta pengar till tioårsjubileet, berättar Aleksander Motturi.

– Förutom den pågående verksamheten ska vi använda dem till fler programpunkter, bland annat kommer Tinariwen till vår normalt sett ganska anspråkslösa festivalutflykt till Bottna i juli. Dessutom arbetar vi med ett museum och en film.

Aleksander Motturi är väldigt hemlighetsfull när han pratar om filmen, men säger att den inte direkt ska handla om Clandestino. Det blir en ”visionär dokumentation” om festivalens kärnfrågor och är tänkt som en filmessä och inte en dokumentärfilm.

Clandestino Festival är också ett kritiskt projekt i former för kunskapsproduktion. Detta märks även i de så kallade Clandestino Talks på festivalen. Bland programpunkterna finns debatten ”Varför bör kulturministern avgå?”. Frågan ställs på grund av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths, i mångas tycke, omdömeslösa tårtätande i våras. Aleksander Motturi säger att frågan är komplicerad men ser svaret som ganska givet.

– Om jag hade varit hon hade jag tagit ansvar och avgått, det är det enda alternativet jag kan se. Varken hon eller verket är som jag ser det rasistiskt, men hon har uppvisat en ignorans i efterspelet. I vår tid där högerextremismen är på frammarsch måste en kulturminister ha djupare förståelse för rasismens historia och förvandlingar. Det räcker inte att slingra sig med ord om yttrandefrihet.

Samtalsämnet var självklart för Aleksander Motturi. Dels för att det finns många perspektiv och infallsvinklar, dels för att det handlar om en av festivalens kärnfrågor, hur vi motverkar den växande rasismen.

– Vi har alltid arbetat med frågor om rasismen i vår tid, både ur ett filosofiskt och politiskt perspektiv och tycker att det är viktigt att bidra till och fördjupa diskussionen.

Festivalen är dock mycket mer än musik och politiska debatter. Det finns även möjlighet till förströelse, bland annat i form av en tropisk sandstrand i festivaltältet som just nu håller på att färdigställas vid Röda Sten. I samband med det finns en stor, i skrivande stund obesvarad, fråga.

– Hur fixar man en sol i ett tält? Jag menar konstnärligt, inte metaforiskt, undrar Motturi.