Knitted piece handlar om trådar, kort och gott. Fem nycirkusartister, en musiker och deras fascination för… ja, just trådar. Det är vita trådar, det är garnnystan, det är nät och trassliga högar med trådar som samsas på scenen tillsammans med den berömda ”röda tråden” som i detta fall blir alldeles för uppenbar, för närvarande, för lång och för trasslig. Både i teorin och i praktiken.

Föreställningen inleds i ett sövande tempo med stickning, dans på slak lina och fiolspel. Och jag är ledsen att behöva säga det, men det blir inte mycket bättre än så. Allt tjat om knutar tar udden ur exempelvis repartisten Niklas Blombergs tekniskt skickliga framträdande, vilket för övrigt är föreställningens största behållning. Om man tog bort all tid som ägnas åt att lalla omkring på scenen och leka med garndockor skulle resultatet istället bli en komprimerad show som gör artisternas kompetens rättvisa, och förhoppningsvis även en alert publik som får lättare att hitta och uppskatta de små guldkornen som trots allt finns där, begravda under berget av tråd som pyntar scenen vid föreställningens slut.

Knitted Piece efterlämnar många lösa trådar och oknutna knutar. Njutningsfaktorn är inte särskilt hög och besvikelsen total. Var det det här alla pratade om?