Det stora dansmötet är det första av flera träffar då dansare, koreografer och andra i dansbranschen hoppas komma överens om gemensamma riktlinjer och arvodeskrav att förhålla sig till.

– Mötet är öppet för att alla ska kunna vara med och tycka, säger Mathias Singh.

Han är en av initiavtagarna till dansmötet, som föranletts av många diskussioner och bråk inom dansvärlden. Det anordnades ett liknande möte i januari i år, efter debatt om gratisdansande amatörer i produktioner som Idol och Melodifestivalen. Men till det mötet var bara tolv personer anmälda, så det ställdes in.

Diskussionen tog verklig fart efter ett facebook-inlägg. Youtube-filmen med flashmoben på Sergels torg, där hundratals dansare deltog i en sorts spontandans för att hylla Michael Jackson, har visats över 11 miljoner gånger. Men var det rätt att dansarna deltog gratis? Mathias Singh tyckte inte det. Han skrev på sin facebooksida att han tyckte att dansarna hade utnyttjats för att marknadsföra Bounce. Inlägget var tänkt som ett sätt att få upp frågan om gratisarbete på agendan och ledde till ilska i dansvärlden. Men också till att fler engagerade sig i frågan.

– Det pratades om att nåt höll på att hända i hela danssverige. På så sätt var det bra, attacken på Bounce var en tändande gnista som har gjort det som händer nu möjligt. Det är ett jättestort glapp mellan vad kollektivavtalet säger att vi ska tjäna och vad vi tjänar i verkligheten, säger Mathias Singh.

Mathias Singh och hans kollega Emilio Perelli bestämde sig för att försöka få ut något positivt av den infekterade debatten. Sedan i vintras har de förberett för dansmötet med ett trettiotal andra yrkesverksamma. De har delat upp sig i smågrupper och diskuterat vilka problem som finns inom respektive skrå, exempelvis dansare, koreografer och dansskolor.

– Nu försöker vi dra oss tillbaka, skicka fram de glada människorna och få bort det här tråkiga som har varit.

Många dansskolor har avtal med stora produktioner. Skolan får en summa pengar och låter eleverna dansa som en sorts praktik. Ibland får de en liten summa var, ibland går pengarna till klassresor eller annat – skolan bestämmer. Problemet är att jobben i de stora produktionerna systematiskt ges till i stort sett obetalda elever.

– Det är svårt att kräva av unga människor att vara solidariska. Man tänker inte på konsekvenserna, att om två år när jag är färdigutbildad då får inte jag sådana här jobb för de går till eleverna. Man gräver sin egen grav och det är jättebra att man pratar om det nu, säger Minna Krook, koreograf, dansare och andre vice ordförande i dansarnas fackförbund Teaterförbundet.

Det kan också hända att dansare har dålig säkerhet på jobb eller blir ombedda att hjälpa till att bära utrustning och jobba för långa pass. Minna Krook berättar att problemet är större bland kommersiella dansare.

– Det finns lönereglering i branschen, men inom området kommersiell dans saknas ofta avtal med Teaterförbundet.

Hon berättar att det är relativt få kommersiella dansare som är medlemmar i förbundet.

– De rör sig i områden där man inte stöter på kollektivavtalet.

Hon jämför stormötets ambitioner med fackföreningsverksamhet.

– De pratar om att sluta sig samman och tillsammans kräva de här förbättringarna av arbetsgivarna. Det är ju precis det som är grundtanken i ett fackförbund, men kanske låter ordet fackförbund lite mossigt och gammaldags.

Problem med gratisjobb känns igen från många andra kreativa branscher där arbetsgivarna kan utnyttja det faktum att jobben är populära.

– Dans är för roligt. Ibland känner man nästan att man skulle kunna betala för att vara med, säger Mathias Singh.

Till skillnad från mötet i januari har i dag betydligt fler är tolv personer dykt upp till mötet. Inga journalister släpps in men utanför träffar jag dansaren Emma Backman.

– Det är på tiden att det händer något nu. Det har varit så här för länge, säger hon.