En teater om scenskräck. Det är vad Teater Kurage bjuder på i nya barnpjäsen, men just skräck eller nervositet finns inte ett spår av i den ombonade stämningen på Hagateatern. Dessutom är Charlotta Grimfjord Cederblad, Ahmad Al Khatib och Anna Ottertun synnerligen välkomnande. Här är det gemenskap.

Just gemenskap är också det som på sätt och vis väver ihop berättelsen som handlar om rädsla för det nya, mer kanske än den faktiska scenskräcken. Att sjunga för lillebror är okej, att prata inför en stor publik är fasansfullt. Alla har vi upplevt rädsla för något nytt och barnen i publiken fattar grejen direkt. När scenskräcken övervinns kommer de med spontana applåder.

Egentligen dras det lite stora växlar på en i grunden banal text. Ingen kommer att minnas detta så länge de lever, men det är en historia som är lätt att identifiera sig med och som fungerar tack vare det goda hantverket.

Charlotta Grimfjord Cederblad ÄR barnet som hemma är stjärna inför lillebror men på skolföreställningen blir liten och rädd. Hon förkroppsligar barnet utan att bli enerverande övertydlig och pedagogisk som så ofta är fallet i berättande barnteater. Musiken är av någon anledning orientalisk, men samtidigt som det kan verka omotiverat finns det en poäng i det. Temat är inte bundet till något språk eller någon kultur. Dessutom är musiken stämningsfull och kompletterar texten på ett fint sätt och samspelet mellan de tre på scen är en lika viktig som lyckad del av föreställningen.