Det har försvunnit många övergångställen sedan väjningsplikten, Zebralagen, för fordon och cyklister började gälla 2000. De allra flesta har tagits bort med argumentet att de inte anses säkra och för dyra att bygga om. Vi vill veta om man i dag kan hävda att transportsystemet är tillgängligt även för personer med nedsatt syn.

När väjningsplikten som gav fotgängare företräde vid obevakade övergångsställen infördes glömdes en trafikantgrupp bort - personer med synnedsättning.

De vita strecken ansågs vilseledande och påstods invagga gångtrafikanter i en falsk trygghet. Förare och fotgängare skulle istället ha ögonkontakt vilket är en omöjlighet för personer med synnedsättning.

De första tre åren efter Zebralagen kom minskade antalet obevakade övergångsställen med runt 15 procent, närmare 7 000 stycken.

Tolv år senare vet ingen hur många övergångställen det finns visar Synskadades Riksförbunds rundringning till Trafikverket, Transportstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.

Under de första åren efter att väjningsplikten införts ökade antalet skadade med 15-20 procent och antalet svårt skadade med 5-10 procent. Ifjol dog åtta personer och 103 personer skadades svårt vid övergångsställen. De flesta dödades eller skadades vid övergångsställen på 50-vägar.

Nyligen drog trafikforskare vid Lunds Tekniska Högskola slutsatsen att bilar bör köra högst 30 km i timmen i stadsmiljö. Vid hastigheter under 30 är risken för dödsfall minimal. Att sänka hastigheten i stadstrafik där man blandar trafikantgrupper är ett sätt att markera att vägen tillhör alla.

Under årets första åtta månaderna har 202 personer dött och 2 015 skadats svårt i trafikolyckor. Det är något färre än motsvarande period i fjol då 219 personer dog och 2 078 personer blev svårt skadade.

De upphöjda gångpassager som ska få bilister att sänka farten har på vissa håll ersatt övergångställena. Att farten sänks är bra men för landets synskadade är gångpassager en katastrof. De saknar en trottoarkant som skiljer trottoaren och gatan åt så att synskadade med sin vita käpp kan känna att de lämnat trottoaren för att gå över gatan. För fotgängare med synnedsättning är det bäst med ljus- och ljudreglerade övergångsställen.

Vi föreslår att trafikpolitiker och tjänstemän lär sig mer om hur det är att vara gångtrafikant med nedsatt syn. Ta på er en ögonbindel och försök att ta er över en gångpassage med vit käpp.

Mycket talar för att det är dags att göra en ordentlig utvärdering av Zebralagen och de nya övergångsställena utifrån synskadades behov. Berörda myndigheter bör göra en analys kring transportsystemets tillgänglighet för personer med nedsatt syn sedan väjningsplikten infördes.