Bakom träden silas solen genom tunna strimmor av moln. En lätt dimma håller på att lägga sig över bygden. Helena Ullmark ropar på några av fåren som först samlar sig avvaktande i en skock innan ett par nyfiket går fram mot henne. Alla har ett namn, berättar hon och kliar fåret Tilda bakom nacken.

– Den största oron är inte att vargen skulle döda fåren utan att de skulle skadas och lida, säger hon.

Att varg håller på att etablera sig i Skåne ser hon framför allt som något positivt. Det handlar om att anpassa sig till de nya förhållandena, säger hon.

– Vargen är en toppredator och skulle kunna bidra till ett mer balanserat skogsekosystem. Jägarna skjuter kronhjort här i området. Då skjuter de ofta dem med störst horn – men kanske är det de som är bäst avelsdjur. En naturlig predator som varg eller björn tar de som inte riktigt hänger med eller som inte är tillräckligt starka.

Några planer på att rovdjurssäkra fårstängslet ser hon inte som ett alternativ.

– Det är jättesvårt att sätta upp i den terräng som finns här, marken är ojämn och det finns buskar och träd.

Istället har de börjat titta på hur det skulle vara att skaffa en boskapsvaktande hund.

– Det används mycket i Alperna och i Pyrenéerna på gränsen till Spanien. Det kostar förmodligen mer än vad vi skulle tjäna men det skulle kunna vara värt för att slippa oro och sömnlösa nätter.