I början av 1970-talet påbörjades forskning om energiframställning från både vind och vågor. Men snart lade man idén om vågkraft på hyllan.

– Det visade sig helt enkelt vara lättare att jobba på land. Många spännande projekt till havs blev till drivved när höststormarna slog till.

Och under tjugo år kom forskningen inom förnyelsebar energi att handla om vind. Först i början på 2000-talet tog forskningen om vågkraft fart igen. Tio år senare är den vid en brytpunkt, enligt Jan Sundberg.

– Forskningen är precis vid ett skifte där tekniken håller på att bli kommersiellt gångbar. Och den kan redan vara effektivare än vind och sol.

Anledningen är vad han kallar naturens egen förädlingsprocess. Solen värmer upp luften vilket skapar vindar som i sin tur skapar friktion vilket skapar vågor. För varje steg ökar energidensiteten vilket gör att det går att få ut mer energi.

– Det handlar om energitäthet, ju högre densitet, desto mer energi kan vi utvinna.

En annan fördel för vågkraften är att den inte påverkas av om solen gått ner – som solenergi – eller om det slutat blåsa – likt vindenergi. Vågor kan rulla alla dygnets timmar.

– Tekniken har vi redan. Vi måste bara få det lönsamt. Om det är för lite material slås det sönder men om det är för mycket blir det för dyrt. Där är vi i dag.

Inom de närmsta decennierna tror han att stora vågkraftsparker kommer att byggas ut i Västeuropa. Främst på atlantkusten. I Sverige är förutsättningarna sämre. Endast bitar av västkusten och havet söder om Gotland och Öland tror han har de rätta förutsättningarna.

– Det är inte mycket kräm i de svenska vattnen, i bästa fall kommer vi att kunna få ut tio procent av vår energiproduktion därifrån, säger han.