Förra veckan berättade SFT om hur Svenskarnas parti lurade in sig på ett äldreboende i Kungsängen. Själva framställer nazisterna det som en god gärning, en omtänksam handling – och att de var varmt välkomna med sitt påskgodis. Personalen, visade det sig, kände inte till besökarnas agenda och vilken politisk inriktning de stod för.

– Det är ett tecken i tiden att nazister försöker fylla ett hål som dessvärre finns i det svenska samhället i dag. De agerar som en social rörelse vars funktion är att splittra lokalsamhällen, säger Alexander Bengtsson.

Att besöka och ge pensionärer uppmärksamhet som i fallet med Kungsgårdens äldreboende, dela ut mat till behövande, eller rusta upp lekparker är en strategi som SvP hämtat bland annat från det fascistiska partiet Gyllene gryning.

– Det är väldigt oroväckande, om man ser det i en europeisk kontext. SvP kan i sig betraktas som en sekt. Men tittar man uppmärksamt i andra medier beskrivs de inte ens som den nazisekt som de faktiskt är. En spade ska kallas för en spade, säger Alexander Bengtsson och fortsätter:

– Nu sker det här i en väldigt liten skala, om man jämför med Ungern och Grekland. Men risken är att de får legitimitet. De ser sig som stigmatiserade av i stort sett hela civilsamhället. Tar ingen annan deras roll finns risken att de faktiskt får stöd för det här.

Samtidigt som Svenskarnas parti, förstärkta med avhoppade sverigedemokrater och veteraner inom den nazistiska rörelsen, agerar med en något mildare framtoning är den antirasistiska rörelsen upptagen med annat. Så beskriver Alexander Bengtsson det rådande läget.

– Det är faktiskt väldigt provocerande. Den intellektuella debatten är helt nödvändig. Men den måste ske parallellt med en folkligt förankrad rörelse, som håller ihop samhället. Antifascismen borde ha lärt sig av historien när de sitter på sina höga hästar och låser in sig i akademin, samtidigt som de här grupperna sprider ut sig och pekar ut människor som problem. Vi ser ingen sådan rörelse i dag, säger han.