”Ingen vill att björnarna ska behöva avlivas”
Ni känner igen dem: bilder på förföriskt söta björnungar. Skansens björnmamma Lill-Babs fick nyligen en kull. Men det som ser sött ut i dag har tidigare förvandlats till kött – eller björnskinnsfäll. "Det förekommer inte och har inte förekommit på Skansen", understryker zoologen Kenneth Ekvall.
Våren är snart här, och därmed brukar djurparkerna också visa upp en av sina stora attraktioner: den nykläckta björnkullen. Vad allmänheten kanske inte alltid tänker på är att de riskerar att avlivas.
– Det går naturligtvis inte att veta vad som händer om cirka tre år, menar Kenneth Ekvall som har till uppgift att söka nya hem till björnungar i Skandinavien när de har växt till sig.
Men det är långtifrån alltid en enkel uppgift.
– Om man inte lyckas placera alla kommer resterande att avlivas genom att de får en injektion och somna in i sin hemvana miljö, konstaterar han.
Helt nyligen, i slutet av februari, fick Skansen för första gången sedan 2008 en ny kull björn-ungar. Riktigt hur många de är vet man inte ännu, eftersom björnmamman Lill-Babs fortfarande ligger i ide. Men vanligtvis brukar det röra sig om två, tre ungar.
– Man har kunnat urskilja tjatter och dragit slutsatsen att det är fler än en, säger Christina Hamnqvist, pressansvarig på Stiftelsen Skansen.
Djuren är populära och drar årligen hundratusentals besökare till Skansen. I sina inhägnade liv kan de bli över 30 år – om nu Kenneth Ekvall, artkoordinator på Svenska djurparksföreningen, hittar en lämplig plats för dem. Efter en tid kan nämligen inte björnhonan samsas med sina avkommor.
– Efter ungvårdnadsperioden, som varar omkring 2,5 år, är hon mycket aggressiv mot sina ungar. Det gäller både i naturen och i djurparker, varför man separerar dem. Oftast har man kvar ungbjörnarna i ytterligare ett till två år i väntan på placering.
Med jämna mellanrum rapporteras det om björnungar som riskerar att avlivas, oftast på grund av plats- eller pengabrist, vilket väcker starka känslor hos allmänheten.
Därför har man efterhand från djurparkernas sida blivit försiktigare med att döpa björnungarna eller utlysa namntävlingar.
År 2004 lät till exempel Skånes djurpark avliva tre treåriga björnar: Tessan, Blixten och Sixten vars kött såldes till viltslakterier och slutade som restaurangmat. Björnungen Sixtens kvarlevor gavs slutligen som gåva i form av en björnskinnspäls till den förre landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson, enligt olika medieuppgifter.
– Köttet är det inget fel på och mycket av köttet säljs på restauranger, berättade Johan Lindström, djurförman till Skånes djurpark för Svt.
– Det som hände för tre år sedan i Skåne händer förhoppningsvis inte längre. Jag kan bara säga att detta inte förekom eller förekommer på Skansen. Men det är upp till varje enskild djurpark att efterleva lagstiftningen, poängterar Kenneth Ekvall.
Att det föds fler björnungar än vad djurparker klarar av att härbärgera är en följd av att de vuxna björnarnas driftliv bejakas, enligt Kenneth Ekvall:
– Generellt så ska våra djur få fortplanta sig – vilket är den starkaste drivkraften i naturen – enligt både lagstiftningen och våra egna etiska regler. Så överskottsdjur kommer att födas i våra djurparker för att tillfredställa djurens naturliga beteenden, med följden att några ibland måste avlivas av utrymmesskäl.
Enligt Christina Hamnqvist är Skansen ytterst försiktig med i vilken utsträckning björnarna tillåts att föröka sig:
– Det är beklagligt att det finns djurparker där honorna ofta får nya kullar. Vi försöker ha den policyn att det sker så naturligt som möjligt, och att det, så att säga, sker så lite spill som möjligt. Ingen vill att de ska behöva avlivas, säger hon.
Etiska regler för djurparker anslutna till Svenska djurparksföreningen, SDF.
Paragraf 6: Överskottsdjur
6.1: Överskott av djurindivider är en naturlig följd av goda livsbetingelser och naturligt beteende. Avyttring av överskottsdjur bör ej ske genom förflyttning till anläggning med sämre standard, miljö eller utrymme.
6.2: Avlivning av djurparksdjur skall utföras på ett djurskyddsmässigt lämpligt sätt, av kompetent personal i djurets hemmiljö.