”Vid vår slakt kommer vi inte ha närkontakt. Vår slakt fungerar utan jakt.” Två meningar ur presentationen av Teater Confronts nya uppsättning Slaktscenarier, en ganska kryptiskt formulerad introduktion till pjäsen som har manus av Kerstin Car och regisseras av Maja Björkquist. Jag ber Maja Björkquist förklara närmre:

– Egentligen kommer inspirationen från en pjäs som heter Slaktlekar eller Massakerlekar som Ionesco har skrivit (Jeux de massacre). Och den pjäsen är startskottet för idén eller tanken. Kerstin Car är inspirerad av dramatiker som Elfriede Jelinek, Heiner Müller och René Pollesch. Och resultatet blir nästan mer som ett körverk, eller en ordlek.

Pjäsen i stort behandlar det samhälle som vi lever i nu och hur vi förgör andra och oss själva på olika sätt berättar Maja Björkquist.

–Vi pratar om problem hela tiden och olika kriser som sker, men det känns som att det bara upprepas och upprepas, man kommer inte riktigt någonstans. Och när man hör hur människor som har makt pratar kan det kanske låta som rappakalja eller ibland rent nonsens. Det är lite det som Kerstin har tagit fasta på i sin text, men det handlar framför allt om hur man använder språket som maktmedel, att vrida och vända på det och använda svåra formuleringar och ord.

De har haft många diskussioner under tiden de jobbat med uppsättningen.

– Vi upplever att man fastnar i diskussionen för att vi är själva fast i ett system. Det handlar också väldigt mycket om kollektiv och individ, vad skillnaden mellan att leva i ett kollektiv och i ett individbaserat samhälle egentligen är. För att även om vi går mot ett mer individualiserat samhälle så är vi fortfarande ett kollektiv så länge vi lever i ett samhälle!

Hur vår konsumtion i västvärlden påverkar oss själva och andra, samt hur media värderar händelser i världen och hur de förmedlas är andra frågor som Confront vill diskutera. Confront – som nyligen fick ändra stavning från Konfront då de inte var ensamma om sitt namn – satte så sent som i våras upp PARadiset på Strindbergs Intima, och förra sommaren spelades Egalia med stor framgång, två uppsättningar med tydligt feministiskt tema. Gruppens kärna består förutom Maja Björkquist av Johanna Holmström och Ann-Marie Fritiofsson och i Slaktscenarier är det som synes ett bredare perspektiv som gäller, något som ställer krav på regiarbetet.

– Det blir lätt att man svävar iväg och sitter och diskuterar hela mänsklighetens problem. Sen så är det också väldigt svårt att jobba med den här typen av abstrakt text, för att bilderna och gestaltningen betyder så mycket då själva texten inte är sammanhängande.

Själva slakten är metaforisk understryker Maja Björkquist, apropå den slående titeln:

– Pjäsen är uppbyggd kring fem scener som behandlar olika ämnen, och allting slutar ändå med katastrof tror jag. På ett sätt handlar det om den demokratiska aspekten i vad vi gör, kan vi välja annorlunda, blir det nån skillnad om vi väljer annorlunda och vad har vi egentligen för val att göra över huvud taget? Det blir ganska mycket en dystopi men det behöver inte nödvändigtvis betyda att vår verklighet måste vara en dystopi, jag hoppas inte det i alla fall.

Maja Björkquist tror att publiken kommer att ha skilda upplevelser av pjäsen. Avsikten är inte att komma med några lösningar utan att förhoppningsvis kunna starta tankar.

– Man tolkar alltid saker utifrån sina egna referensramar. Skillnaden med denna pjäs jämfört med många andra är att det inte finns en logik och kanske inte heller något direkt budskap att förstå, utan man får skapa sin egen uppfattning. Precis så som verkligheten kan vara ibland. Man försöker att hitta en logik när det kanske inte finns någon att finna.