Protesterna i Bulgariens huvudstad Sofia började den 14 juni när landets socialdemokratiska regering utsåg mediamogulen Delyan Peevski – som anklagas för kopplingar till maffian – till chef för den nationella säkerhetstjänsten. Trots att Peevski snabbt avskedades av regeringen fortsatte demonstrationerna, nu med krav på att premiärminister Plamen Oresjarski skulle avgå.

Sedan dess har demonstrationerna forsatt varje dag. På morgonen har människor samlats i central Sofia för att "dricka kaffe med parlamentarikerna" och sedan gått till arbetet, för att återvända till större protestmarscher, gatuteater och andra aktiviteter på kvällen.

Portestvågen utgör kulmen på allmänhetens avsky mot en politisk klass som betraktas som nära kopplad till såväl privata affärsintressen som kriminella grupper, och missnöje med dysfunktionella demokratiska institutioner. I flera år har aktivister protesterat mot utförsäljningar av naturområden eller stränder till affärsmän med tvivelaktigt rykte. Men det var först i februari i år som missnöjet kokade över.

I början av 2013 var människor ute på gatorna i protest mot höjda el- och uppvärmningskostnader, och krävde en åternationalisering av energisektorn. De protesterna leddes av de fattiga som inte kunde betala sina räkningar, och flera offentliga självmord ägde rum runt om i landet under de veckor som protesterna pågick. Till slut tvingades den sittande högerregeringen att avgå.

Sedan valet i maj styrs Bulgarien av en koalition mellan Socialistpartiet – det tidigare kommunistpartiet som nu kallar sig socialdemokratiskt – och ett mindre parti som representerar landets turkiska minoritet. Men situationen är instabil, säger Ivan Krastev från Centret för Liberala studier i Sofia.

– Trycket på regeringen ökar hela tiden, särskilt sedan fackföreningar uttalat sitt stöd för protesterna. Frågan tycks inte längre vara om utan när vi kommer ha nyval. Den här regeringen har uppenbart förlorat sin förmåga att regera.

Tisdagen den 23 juli ledde protesterna till konfrontationer med polis för första gången, när en folkmassa omringade parlamentet samtidigt som dess ledamöter samlats för ett extrainsatt möte för att rösta igenom förändringar av budgeten. Men premiärminister Oresjarski vägrar att avgå och har förklarat att regeringen planerar "akuta åtgärder för att förbättra den sociala situationen", men utan att ge några detaljer.

Till skillnad från protesterna i Grekland och Spanien, som vänt sig mot EU och dess krav på ekonomiska nedskärningar, ser många av regeringen motståndare i Bulgarien den Europeiska unionen som en potentiell allierad. Efter stöduttalanden från de franska och tyska ambassadörerna har demonstranter iscensatt Eugene Delacroix berömda tavla "Friheten leder folket", som starkt förknippas med den franska republiken, och av Berlinmurens fall.

– Protesterna i februari var mycket mer kritiska, till exempel mot utländska investerare. Den här gången har de en mer klassisk moderniseringsagenda, menar Ivan Krastev.

Men samtidigt varnar han för att koppla protesterna till en enhetlig agenda eller klass.

– Bland de vi ser på gatorna nu finns både som står till vänster, antikapitalister som i väst skulle ha anslutit sig till Occupy-rörelsen, och liberaler som menar att de aldrig fick en chans [efter kommunismens fall] på grund av oligarkerna. Men det viktiga är att vi nu ser en stor process där medelklassen och ungdomen politiseras, säger han.