Sverige är snarare ett högteknologiskt samhälle där vi har såväl myndigheter som företag med världsunik kompetens att bidra till det svenska samhällets energiförsörjning och internationell kunskap inom området.

Projektet som Petra Modée och Lena Lagerstam har invändningar emot handlar om forskning som är av svenskt och internationellt intresse för att försöka förstå hur material påverkas av höga neutrondoser. I detta fall gäller frågan reaktortankstål från den nedlagda reaktorn Zorita i Spanien. Det bör påpekas att det är helt och hållet ur ett säkerhetsperspektiv som man vill undersöka och prova detta material och eventuellt dra slutsatser om reaktortankstål generellt. Kunskapen kommer att vara till nytta för svensk och internationell industri och till nytta för såväl motståndare till som förespråkare för kärnkraften.

Det kan nämnas att mängderna som kommer till Studsvik i detta forskningsprojekt endast uppgår till cirka 80 kg, vilket är försvinnande lite om man jämför med de totala mängderna som kommer från de svenska kraftverken under deras livstid. Materialet från Zorita genomgår under relativt lång tid olika undersökningar, mekaniska och kemiska, vilket gör det praktiskt omöjligt att återföra det till ursprungslandet. Mot den bakgrunden, och mot bakgrund av att undersökningarna har stort nationellt och internationellt intresse, har tillstånd lämnats att slutförvara materialet i Sverige.

Studsvik har varit verksamt sedan kärnkraften introducerades i Sverige och har utvecklat en ledande kunskap inom materialteknik, säkerhet och miljö. Kärnkraft är en realitet och kommer att vara en betydelsefull energiproducent under mycket lång tid. Vi bedriver vår verksamhet med största öppenhet, är stolta över att vara verksamma i ett land där säkerhet och kunskap utgör högsta prioritet och håller oss i alla avseenden inom de ramar som myndigheter och regering sätter upp.