Normbrytande nyheter
Boken Fem kvinnor som förändrade världen porträtterar fem starka kvinnor vars drivkraft varken var jämställdhet eller systerskap. Istället var det en vilja att förverkliga sig själv utan en tanke på att låta sig hållas tillbaka på grund av sin könstillhörighet.
Med läppstift i halva ansiktet, ett tuperat skatbo på huvudet och iklädd en rödglansig byxdress, tå- och fingerknullar Dynasty Handbag en järnring på scen, i samband med Klubb Idylls fest under Pride. Publiken bjuds på en inspirerande resa mellan musik, teater, komik och dödligt allvar, till ett trotsigt stadium där själva dessa skiljelinjer och genredefintioner inte längre är relevanta.
Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.
Den 25 juli startar Europride, som väntas samla omkring 15000 deltagare. Årets program har ett internationellt fokus och temat är Swedish sin, breaking borders.
För hundra år sedan exploderade en bomb i Malmö. Händelsen är unik i arbetarrörelsens historia och framstår som ett minnesmärke över de år då grunden för det moderna Sverige lades. Nu återuppmärksammas händelsen – av kommunen.
En nudelkokande, klumpig panda som vill bli kung fu-mästare, kan det vara roligt? Jodå, förvånande nog är det faktiskt enormt underhållande.
Oscar Swartz, känd upphovsrättskritiker och FRA-motståndare, har utsetts till Årets medborgarjour
Julio Alonso, spansk bloggare och grundare av Spaniens främsta bloggnätverk Weblogs SL, har dömts
Lusten att berätta lyckas, i Resa utan slut, nästan besegra manuskriptets dramatiska brister. Föreställningens tre timmar långa berättelse handlar om förföljelsen av romer i Jönköping 1948, det så kallade ”tattarupproret”. Pjäsen tyngs av scener vars smak av skrivbord endast uppvägs av de medverkandes iver att föra fram historien, musikens starka kraft och ett ofta auktoritativt gestaltande spel.
Som barn, någonstans kring 1990, slog jag ibland upp de läskiga röda sidorna längst bak i telefonkatalogens rosa del. De röda sidorna rubricerades ”Om kriget kommer”. Om:et uppmanade till beredskap och inspirerade mig till expeditioner i vilka kvarterens samtliga skyddsrum lokaliserades. Den halvkroniska småångest som dessa läsande och utforskande aktiviteter resulterade i, blommade fyra måndagar om året – prick klockan tre – ut i storångest när krigslarmet testades. Sju sekunder ton, fjorton sekunders ödesmättat ekande tystnad mellan husen, allt avslutat med en trettio sekunders signal om att faran var över.
© 2026 Stockholms Fria