Normbrytande nyheter
I veckan hölls de årliga filmdagarna i Malmö, en ren branschvecka där ett dussintal distributörer visar filmer från höstrepertoaren och samtidigt passar på att visa klipp ur kommande filmer. Folkets bio sticker som vanligt ut från mängden.
Proggmusiken dog aldrig, om nu någon trodde det. Det var bara den dogmatiska tron på proletariatets revolution som gick i graven. I dag återupptäcker allt fler proggens musikaliska rötter.
Ingenstans på jorden faller så många offer för polisens kulor som i Rios favelor. Om detta handlar Tropa de Elite, den enligt uppgift sanna historien om hur specialstyrkan Bope 1997 rensar upp i den favela där dåvarande påven Johannes Paulus bestämt sig för att spendera en natt. En natt som enligt förre Bope-kaptenen André Batista, vars självbiografi ligger till grund för filmen, kom att kosta knappt 40 människor livet.
Nej, någon röd revolution i Nacka blev det aldrig under 1900-talet. Inte i Sverige heller för den delen. Trots Säpos farhågor och alla arbetstimmar de lade ner på att spana på trotskister, leninister, maoister, marxister och andra kommunister (man får förmoda att de tröttnat och riktat fokus mot den nya tidens ”kommunister” – muslimerna).
Papperslösa väcker reaktioner. Och det är inte så konstigt. Den informella arbetskraften är i dag en högst reell och integrerad del av Europas ekonomi. Och tillika en problematisk sådan.
Blanda en del smärta, en stor del humor och en ännu större del uppriktig empati och du har Stina Berge. Snart 50 släpper hon nu en fenomenal debutplatta, en kärleksskiva som långt ifrån har varit en dans på rosor.
I bruksorten Riddarhyttan, i nordvästra Västmanland, samlas på onsdag fria teatergrupper, fackföreningsledare och världsberömda artister för att tillsammas ta sig an det något respektinjagande ämnet ”civilisation”.
Det finns ett starkt samband mellan tillväxt och sopor och i dag har vårt skräp blivit en global industri. I sin nya bok Skräp följer Mattias Hagberg avfallets väg från hemmet vidare ut i världen.
Religiösa sekter är ett område för ständig fascination i vårt sekulariserade samhälle. Och då främst när det handlar om spektakulära tragedier. Ju snaskigare desto bättre, vi älskar att vältra oss i de historier om sexuella riter och mord i guds namn som då och då poppar upp i media för att därefter falla i oreflekterad glömska. Tänk bara Knutby så förstår du vart jag vill komma. I all denna hunger efter det besynnerliga har ett mer angeläget perspektiv tyvärr glömts bort. Det finns faktiskt sektmedlemmar som inte själva har valt att leva efter de villkor som utifrån verkar så underliga. Och som dessutom far illa av det.
Jonas Embrings film skildrar tre år av Mios liv i Stockholmsförorten Henriksdalsberget, och öppnar med den illavarslande undertexten ”Alla brott som begås i filmen är under utredning, lagförda eller preskriberade.”
© 2026 Stockholms Fria