Stockholms Fria

Som löven i Vallombrosa är en av Lars Noréns sista stora ”familjepjäser

Anton Tjechov lär ha klagat på att hans rollfigurer framställdes som lipsillar. Det är ett ständigt problem i Tjechovuppsättningarnas historia: författaren ansåg sig ha skrivit komedier, på teaterscenen visas pjäserna allt för ofta som oändligt långsamma, melankoliska relationsdramer. Numera har många ambitionen att bryta med den traditionen, men sällan har det gjorts med en sådan energi och ett så storartat resultat som på Moment i Gubbängen.

Hjalmar Bergman skrev Markurells i Wadköping 1919, strax efter första världskriget när Europa låg i ruiner. Handlingen är emellertid förlagd till 1913, när kapitalismen hade börjat göra sitt intåg i Sverige.

Jon Fosse kan beskrivas som en norsk Lars Norén. Men en smula mindre skoningslös än Norén, med en mer förlåtande blick på människorna och en elegisk ton. Så även i Mor och barn, som nu spelas på Fria teaterns lilla scen på Kungsholmen.