Stockholm filmfestival är en av stans största kulturhändelser. Festivalen pågår fortfarande och i veckan utsågs den indiska filmaren Leena Yadav till vinnare av det nyinstiftade priset Stockholm Impact Award för sin film Parched. Fler priser delas ut i helgen. Vi har valt ut bland annat en spelfilm om palestinier i ett israeliskt kvinnofängelse och en dokumentär om amerikanska anishinaabe-indianer bland de sammanlagt 190 filmerna från 70 länder.

The seventh fire

Regi: Jack Pettibone Riccobono

Två indianer vittjar fällor för blodiglar i en sjö. En paddel klyver mjukt vattnet, insekter surrar, repet gnider mot kanoten när de halar in. Det är ljuden som inledningsvis ledsagar oss i dokumentären om anishinaabe-indianerna i ett reservat i Minnesota. Den sakrala naturen överröstas snart av hiphop och bilmotorer när ett ungdomsgäng drar runt i det lilla samhället Pine Point. I fokus står langaren Rob och hans adept Kevin, som slits mellan drömmen att bli framgångsrik knarkkung och en längtan efter att höja sig över den sociala misären i reservatet. I pojkrummet hänger Scarface sida vid sida med traditionella indianmotiv. Men det indianska arvet är en viskning i bakgrunden i The seventh fire. Ledmotivet är en spiral av droger, slagsmål, alkohol, fängelsestraff och langning. Det snöar, himlen är blygrå, det finns få ljuspunkter. Men människorna som skildras känns levande, färgstarka och kontrastrika. Vad jag saknar är andningshål, pauser. Jag vill höra mer av naturen. Och framför allt saknar jag ljudet av artonhundratalets krig, mord och förvisningar. En sådan klangbotten hade behövts, nu förväntas man förstå orsakerna till misären i reservatet. The seventh fire uppehåller sig för mycket i den skräniga nutiden. MH

Out of my hand

Regi: Takeshi Fukunaga

Medverkande: Bishop Blay, Zenobia Taylor, Duke Murphy Dennis med flera

Cisco arbetar på ett gummiplantage i Liberia. Förhållandena är usla, de långa dagarna börjar och slutar i mörker. Till sist bestämmer sig arbetarna för att strejka. När den slås ner vägrar Cisco att gå tillbaka till arbetet. Istället migrerar han till New York, där en kusin hjälper honom att få jobb som taxichaufför. En man som varit barnsoldat under det liberiska inbördeskriget börjar följa efter Cisco och påminner honom om grymheter han begått. Det finns en stark dokumentär känsla i den liberisk-amerikanska filmen Out of my hand. Regissören Takeshi Fukunaga använder sig effektivt av närbilder, ljud, dröjer vid detaljer. Arbetet på plantagen prasslar, skaver och dryper av svett. Men gradvis lämnar filmen det dokumentära anslaget bakom sig, och väl i New York är scenerna mer uppstramade. Här blir filmens brister tydligare – skådespeleriet är ibland svajigt och jag hade velat se en tydligare utmejslad berättelse. Det finns flera parallella teman som inte tvinnas ihop till en helhet. MH

3000 nights

Regi: Mai Masri

Medverkande: Maisa Abd Elhadi, Nadera Omran, Abeer Haddad med flera

När palestinska Layla kastas i israeliskt fängelse anklagad för att ha bidragit till terroristbrott (hon har tagit upp en liftare) börjar ett åtta års långt helvete. Därav antalet nätter i filmtiteln 3000 nights. Intriger, hat, våld, övergrepp – men också stark vänskap och solidaritet. Och slutligen uppror. När Layla visar sig vara gravid får sonen många extramammor under sina första år. Samtidigt sviker pappan och flyttar till Kanada. Filmen, som utspelar sig under kriget i Libanon 1982, skildrar hur oberäkneligt och skoningslöst det israeliska rättssystemet slår mot palestinier. Det här är jordanska Mai Masris första spelfilm, tidigare har hon gjort dokumentärer. Vilket delvis märks. Budskapet står i centrum snarare än berättartekniska finesser. Fåglar används till exempel flitigt som frihetssymbol. Det är en film som berättar kronologiskt, rakt och enkelt (ibland för enkelt) om en outhärdlig situation. 3000 nights är ett smått klaustrofobiskt drama innanför ogenomträngliga murar. Och utanför finns andra, större, murar. Ingen lär missa symboliken. MS

Palio

Regi: Cosima Spender

Sällan har hästhovar dundrat lika öronbedövande på film. Den brittiska dokumentärfilmaren Cosima Spender har i filmen Palio gjort en djupdykning i det flerhundraåriga hästloppet med samma namn. I den italienska staden Siena försiggår varje år ett intensivt drama på liv och död. För en utomstående smått obegripligt, för de medverkande betyder det allt. Det är en medeltidsliknande ritual på stadens stora torg med färgglada fanor, kraftfulla hejarklackskörer och hästar som välsignas i katedralen. Hästarna representerar varsitt område i staden. Det är här är extremt manlig och testoteronstinn hästsport. ”Du måste ha mer stake, och mindre Facebook”, förmanas en ryttare av sin tränare. Associationerna går till boxningsmatcher, gladiatorspel, tjurfäktning (hästarna pressas hårt och piskas ibland blodiga under det 90 sekunder långa loppet). Djurrättsorganisationer har gissningsvis åsikter om tävlingen. Men Spender är ingen kritisk granskare, hon accepterar förutsättningarna. Däremot har hon skapat en effektiv, klassisk berättelse om vinnare och förlorare som trots allt är omöjlig att inte sugas in i och fascineras av. Passande nog är den dallrande filmmusiken gjord av Ennio Morricone, spagettiwesterns mästare. MS