Bengtsson menar att de politiska partierna är skapade för ett annat samhälle, det vill säga det samhälle som rådde för 30 år sedan och detta leder till att de i dag är aningen förvirrade. De händelser och frågor som utvecklat socialdemokratin till vad den är i dag tas upp i boken men det ligger mycket fokus på tre starka kvinnliga personligheter: Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström. Bland annat tar han upp hur dessa tre gick från att vara EU-skeptiker till att vara några av de mest positiva till det europeiska samarbetet. Han menar också att dessa tre banat väg för en självklar plats i storpolitiken åt frågor rörande bland annat feminism och miljö. Miljöfrågorna får ett speciellt kapitel där han börjar med att berätta om fältbiologernas entré i SSU för att sen rota runt i begreppet 'rödgrön röra'. Han vill också betona i kapitlet om feminismens utveckling att den under åttiotalet inte alls var en självklar del i socialdemokratin utan snarare något som skulle argumenteras emot. Det var Mona Sahlin och Gudrun Schyman som visade vägen för såväl feministiska som homosexuella och invandrarnätverk.

Mot slutet av boken tar Bengtsson upp att förnyelsen på sätt och vis stannat upp. Jämställdhetsfrågorna gör inga större framgångar och miljöfrågorna behöver ges extra ljus i samband med de problem vi står inför i dag. Därefter försöker han svara på vad som krävs för att trögheten ska släppa. Den som vill djupdyka i den svenska politiken och det parti som dominerat politiken de senaste 20 åren bör läsa Bengtssons bok. Han är ledarskribent på Aftonbladet och genom sitt långa engagemang har han stor kunskap i ämnet. Men det är ingen bok att slöläsa, man måste vara koncentrerad och för att få ett sammanhang krävs en pärm till pärmläsning.

I ett för tillfället ganska rörigt politiskt Sverige kan boken ge en del klarheter.