Redan innanför grindarna möts publiken av mystiska varelser som smyger omkring som övernaturliga skuggor bland träden.
Väl framme vid själva slottet blir man mottagen av den karska hovdamen Rosalind (Kajsa-Sara Hogenlind) som med skinn på näsan serverar dryck och anvisar publiken sina platser vid slottets entré.
Kajsa Sara Hogenlind framför denna humoristiska roll på ett sätt som redan i inledningen ger publiken ett gott skatt.
Händelserna förflyttar sig genom parken med hjälp av älvor och troll. Publiken blir på detta sätt ett delaktigt inslag i föreställningen.
Med detta lilla förspel är det så dags för själva föreställningen som äger rum vid en scen som förefaller ligga mitt i skogen, där övernaturliga varelser styr människornas öden i detta romantiska drama som utspelar sig mellan 'dröm och verklighet '
Spegelteatern har skapat just den mystiska övernaturliga stämning som är förknippad med detta stycke.
Man riktigt känner hur skogens älvor och troll finns runt omkring i den för stunden förtrollade slottsparken.

De unga skådespelarna agerade med djup inlevelse och entusiasm. Tyvärr kunde man inte styra vädrets makter denna midsommar vilket bidrog till en alltför liten publik. Detta till trots gjorde skådespelarna en närmast heroisk insats som dom skall ha all heder av. Tempot är hela tiden högt, kanske lite för högt ibland. Det känns stundom som personerna hela tiden rusar hit och dit och det är lita svårt att få kontroll över handlingen.

Till skillnad från fjolårets uppsättning av Othello där man tagit det djärva greppet att låta kvinnorna överta huvudrollerna saknade man kanske 'det lilla extra'. I övrigt innehåller pjäsen ett stort stycke humor som fick publiken att skratta trots kylan.
Pjäsen är definitivt sevärd och i kombination med den vackra platsen ett utmärkt utflyktsmål
Förhoppningsvis blir de väderleksmässiga förutsättningarna bättre under kommande föreställningar.