På torsdag invigs åttonde Cinemafrica-festivalen. På Zita, Sture, Kulturhuset och Etnografiska museet kan Stockholms filmintresserade botanisera bland flera prisbelönta verk från den afrikanska kontinenten. Bland annat visas en unik retrospektiv med filmer av senegalesen Ousmane Sembène, som avled i fjol. Han var verksam som regissör i över fyrtio år, från 1960-talet till våra dagar.
Sandra Olivengren, chef för Cinemafrica, berättar varför man ska besöka festivalen.

Tidigare arrangerades festivalen bara vartannat år, men från och med 2008 kommer det att bli ett årligt evenemang. Hur kommer det sig?
– Det beror på ett ökat intresse för afrikansk film. Det händer mycket inom den afrikanska filmen just nu. Det är verkligen en filmkontinent att räkna med framöver. Intresset ökar också i Sverige, och inte bara bland afrosvenskar.

Vad är syftet med Cinemafrika?
– Att sprida afrikansk film och nyansera den svenska bilden av Afrika. Därför har vi valt att ta in filmer gjorda enbart av afrikanska filmskapare. En kontinent fylld av fattigdom, krig, kriminalitet och allmän misär. Det är den vanliga bilden av Afrika. Men vi svenskar glömmer att det finns ett modernt Afrika. Vår förlegade syn förblindar oss.

Vad utmärker afrikansk film?
– Det är en lite konstig fråga. Det är som att fråga vad som utmärker europeisk eller amerikansk film. Men måste man generalisera handlar till exempel många sydafrikanska filmer om det urbana Sydafrika med ungdomar, våld och kriminalitet. Filmerna speglar den problematik som afrikaner ställs inför i dag.

Varför visas så lite afrikansk film i Sverige, tror du?
– Det gäller inte bara här utan i hela Europa. Jag tror att det beror på alla fördomar folk har mot Afrika. I dag är det väldigt många som efterlyser en nyanserad bild av kontinenten.

Finns det något genomgående tema på festivalen?
– Nej, men ett återkommande ämne i flera av årets filmer är mötet mellan tradition och modernitet. Bland annat handlar Il va pleuvoir sur Conarky ("Moln över Conakry", reds anm.) av Cheik Fantamady Camara, en av gästerna på festivalen, om detta. Annars är det ganska spridda ämnen som tas upp.

Festivalen uppmärksammar särskilt "Afrikas filmfader" Ousmane Sembène. Varför ni har valt att visa just hans filmer?
– Det fantastiska med honom är att han började som författare. Men han tyckte inte att de fattiga fick tillgång till hans verk så istället började han göra film, som han kallade de fattigas kvällsuniversitet. Festivalen visar fyra av Sembènes filmer. Det känns otroligt roligt att vi får visa dem. Filmerna handlar mycket om klasskillnader. Det är tragiskt att se att hans filmer är lika aktuella i dag som de var då och att man inser hur lite som har hänt på alla dessa år.