* En ung tjej har sex med sin chef i syfte att stärka sin karriär.

* En äldre poliskommissarie räddar två kvinnor i nöd och har sex med dem efteråt.

* En ung flicka som är oskuld blir fasthållen och gruppknullad i en skåpbil.

Jag skulle ha sett det som att varje situation bestod av att män utnyttjade kvinnor med hjälp av sina överlägsna maktpositioner eller på grund av att de brukat övervåld mot kvinnorna. Flera av situationerna i boken är svåra att se i ett annat ljus än det som media vant oss vid, men i Wahls värld är inte allting lika enkelt, där är inte kvinnor alltid offer och män är inte alltid förövare, ibland har till och med bokens karaktärer det ganska bra.

I ett av bokens kapitel råder vild diskussion i anarkistkollektivet Humlan, frågan som diskuteras är sex. Eftersom sex är politiskt och det 'blir så jävla borgerligt när alla ska sköta det där på sina rum' börjar kollektivet diskutera och de kommer snabbt fram till att de borde göra något åt det hela, att de borde gräva där de står och förändra saker och ting på plats. Efter en stunds diskussion konstaterar man att penetration är våldtäkt, att erektion är förtryck och att den manliga blicken måste kastreras, tanken om det könsmässiga förtrycket som något som kommer från mannen och därför inte kan drabba honom är en tydlig tanke i debatten, man konstaterar bland annat att penetration är våldtäkt så länge det inte är en man som penetreras. Dessa tankar är inte bara fiktion, de är frekvent förekommande inom vissa feministiska läger, just tanken om män som fria individer och kvinnor som förtryckta är kanske den mest vedertagna av dessa idéer. Personligen tror jag inte på tanken om det könsmässiga förtrycket som något som kommer från män och som drabbar kvinnor och gör dem till offer. Jag ser det könsmässiga förtrycket som något övergripande som tvingar in oss alla i normer vi inte behöver. Visst är kvinnorna de stora förlorarna i det sexistiska systemet, åtminstone rent materiellt sett. Vi får inte lika höga karriärsposter och inte lika hög lön som männen, men å andra sidan är vår könsroll inte lika snäv som männens. Män kan inte obehindrat gå ut iklädda rosablommiga klänningar, vi kan traska runt i både blåställ och Armanikostymer utan att väcka någon större uppmärksamhet. Män får inte krama varandra för länge, de får inte gråta, får inte visa känslor och får inte ens hålla i sina egna barn någon längre stund utan att få långa blickar kastade efter sig. När det gäller den känslomässiga delen är kanske männen de största förlorarna i det sexistiska systemet.

Det känns som om hela Den Vidrige är ett stort fett inlägg i just kollektivet Humlans debatt om sex, makt och förtryck.

År 1990 skrev den amerikanska filosofen Judith Butler boken Gender Trouble och hon betraktas numera som queerteorins drottning. I stället för att utgå från idén om kön som något man har och är talar Butler om vårt kön som performativt, det är inte någonting vi är, det är något vi gör. Hon menar att vi ger uttryck för våra genus, våra könsroller, genom att spela upp dem utifrån ett redan givet samhälleligt manus, att våra genus är som skrivna ord, inskrivna i våra kroppar, de normer som finns och de roller som vi spelar finns bara för att vi spelar dem. Klitty-deckaren är ett annorlunda manus, den gör kön och genus annorlunda, skriver in dem i en annan ordning än den normativa. Den ifrågasätter medias stereotypa könsroller och i stället för kvinnliga kvinnor och manliga män bjuds vi på en buffé av känslosamma män som kan gråta och av kvinnor som kan vara både beslutsamma, utstråla makt och pondus och kvinnor på gränsen, över gränsen, till ren galenskap och sadism. Wahl ifrågasätter inte bara våra könsroller, hon ifrågasätter även den sexuella normativiteten, de flesta av bokens karaktärer går snarast att kategorisera som bisexuella, själva vekar de inte bry sig nämnvärt om kategorier, den normativa uppdelningen mellan bi- homo- och heterosexualitet tycks knappt existera i bokens mellanstora stad Österköping.

Den Vidrige är en bok med färre gränser än vanlig litteratur, även gränsen för vem som är kvinna och vem som är man är otydlig i boken, något som verkligen sätter våra fasta föreställningar om kön, genus, sexualitet och makt i gungning. Just den queerteoretiska tanken om kön som en social konstruktion som går att konstruera på ett annat sätt än den traditionella (eller på annat sätt normativa) är något jag ser som en tjock röd tråd som spinner vidare genom hela Klitty-deckaren. Den Vidrige är en bok som håller sin läsares strupe i ett hårt grepp tills vederbörande tvingas hosta upp sitt normativa tänkande som en loska mot asfalten.

Första gången jag läste Den Vidrige hade jag svårt att se allt som låg dolt bakom bokstäver och ord, det sprutande blodet, sperman och allt annat klägg sätter sig på näthinnan och grumlar synen, det gör det svårare att se tankarna som döljer sig i textmassan. Anastasia Wahl är inte vilken pulp-författare som helst, visst är Den Vidrige porr och visst är den våldsam men vad vore boken utan sexet? Den vore som Klitty utan sin klitta.