Här finns ett ljuvligt, finstämt förord av Per Wirtén och sedan några hundra bilder, knäppta för ett åttiotal år sedan i några socknar. Det är allt. Men en liten bok att vandra i under lång tid.

Porträttbilder med uppradade arbetare, fiskare, gubbar och gummor. Spontana blickfång från arbetsskift. Logarna, skogarna. Stigarna. Orter vid Siljan. Finngruvan. Venjans socken.

Det är bilder som gör dig till barn igen, bläddrande i böcker med människor samstämda med naturen likt indianer.

Lärka tillbringade många timmar med att lära känna människorna och berättelserna. För honom var det minst lika viktigt som att fotografera dem, detta i kontrast till etnologernas sterila typindelningsscheman.

Per Wirtén skriver om porträtten: 'De är så bortom, så förbi de lager av bilder som allt sedan dess lagts över Dalarna - de befinner sig i absolut koncentrerad stillhet och tystnad och samtidigt på flykt undan förfalskningen.'

Det är solbrända ansikten och slitstarka händer. Det är ögon som du aldrig bottnar i.

Bilder från Lärkas produktion visas för närvarande på Kulturhuset, i foajé 3, till och med den 22 augusti.