I krigens efterdyningar lever befolkningen i ett moraliskt och känslomässigt ingenmansland där släktbandens lojaliteter i bästa fall är överlevnadsstrategier. I Krig tvingas den äldre dottern att prostituera sig för att familjen ska kunna överleva. Modern blundar och sluter sig inåt. Lillasystern, som övertygande spelas av Emelie Jonsson, går i regression. Genom att stanna kvar i ett infantilt stadium undkommer hon ansvarsbördan. Barnsligheten blir en sköld mot de vuxnas hårda tillvaro. Norén har länge engagerat sig i människans subexistenser. Med Personkrets 3:1 och Skuggpojkarna gjorde han djupdykningar i det lidandets psykologi som föds ur drogmissbruk, kriminalitet, utslagenhet och hat. I Krig är människorna utlämnade till krafter som ligger än mer bortom deras kontroll.

Ur denna kamp för överlevnad föds nya, praktiska, allianser. Modern i familjen inleder ett förhållande med sin makens bror, spelad av Norénveteranen Göran Ragnerstam, som undvikit att inkallas till kriget genom att gömma sig i bergen. När maken som inkallats, stridit och förlorat återvänder klänger han sig fast vid tomma nationalistiska fraser för att rättfärdiga det elände han utstått, först på stridsfältet och därefter i ett koncentrationsläger. Allt för att värja sig mot insikten att kriget var meningslöst. Men för familjen, liksom för alla civila, finns det inga illusioner om krigets eviga syfte: kampen om makt. Kvinnor och barn är maktkampens första och sista offer. I Noréns drama våldtas kvinnan och döttrarna först av grannarna, sedan av soldaterna och slutligen av segrarna - sexuellt våld är ett av krigskampanjens effektivare vapen.

- Nu ska vi döda dem allesammans och sedan kan de inte göra något mera, säger den yngre dottern i en replik som avslöjar våldets logik och drivkraft. Hat och hämndlystnad är lidandets frukter.

Joakim Borda P