Attentatet mot Copacabana skulle kunna bli en låt av Eiore. För Johanna Söderberg och Karin Henriksson är musik politik. De har ett tydligt budskap. De vill få människor att stanna upp och tänka till. Själva inspireras de av det som upprör dem men också av det som stärker dem. Många av deras texter har ett feministiskt budskap. Alla låtar är samhällskritiska.

- Nya skivan handlar om all skit inom hip-hopscenen som sexistiska texter, lättklädda brudar och pengar, säger Johanna Söderberg.

En grupp som inspirerat Eiore är Loop Troop, speciellt deras första skiva Modern Day City Symphony. Att Eiore valde att uttrycka sig genom hip-hopen beror mycket på det höga tempot. Att man hinner berätta långa historier.

- Att sätta musik i fack är ointressant för oss. Vi är inte rädda för att bli stillösa. Men vår musik är nog i första hand hip-hop med influenser av reggae och viss soul. Vi kommer nog fortsätta att testa oss fram hela tiden. Just nu är vi sugna på hårdare beats.

Karin Henriksson och Johanna Söderberg är Eiore. De säger att de är som en person med samma idéer om livet som sällan behöver fråga vad den andra personen tänker.

- Det är skönt att inte behöva bevisa vem man är, säger Karin Henriksson.

Att hela tiden behöva bevisa sig är något de som tjejer och hip-hopare ständigt tvingats göra. I början följde de hip-hopnormerna.

- Vi använder inte smeknamn längre. Vi är Karin och Jois. Smeknamnen kändes tuffa i början. Det hör till stilen. Men vi definierar oss själva nu, säger Karin Henriksson.

På första plattan var en vän med och gjorde beats och producerade men nu har de lärt sig det mesta. I slutändan vill de göra allt själva. De är inte knutna till något skivbolag och är kluvna till hur de skulle hantera att vara det - att förlora kontrollen och inte kunna spela på egna villkor.

När de började spela var det bara positivt att vara tjej. Karin Henriksson berättar att de fick mycket hjälp och uppmuntran. Men nu när de klarar sig själva kommer baksmällan.

- Killarna tycker inte att det är kul längre. Det är som att de inte får tycka att vår musik är bra just för att vi är tjejer, säger Karin Henriksson trött.

Hon berättar om en kille som mejlade dem beröm. Eftersom han under en spelning inte vågade gå fram till scenen inför sina vänner. Som tjej måste man kämpa extra för att få beröm.

- Tjejer försvinner fort, säger Johanna Söderberg. Ett tag hörde man en del från Feven, sedan brände hon behån och var är hon nu?

Eiore tänker inte försvinna. De har hållit på länge. Men i början var det aldrig meningen att någon skulle få höra. Det var mer på skoj. Johanna spelade keyboard då. Karin skrattar när hon minns.

Att behålla det roliga och fria är viktigt för Eiore.

- Att skriva musik på egna villkor och när man själv vill, inte för att casha in pengar till något skivbolag, säger Karin Henriksson.

Därför är inte Eiore arbete. Men de funderar mycket på hur det skulle vara att arbeta med sitt intresse. Självklart skulle det vara bra att nå ut till fler. Budskapet är det viktigaste. Så har det alltid varit.

Den första låt de skrev, Never ever, handlade om varför man inte ska äta kött. Båda poängterar att de inte vill skriva någon på näsan, utan få människor att tänka efter. En vän till Eiore som arbetade på köttföretaget Scan började efter en tids funderingar att äta vegetariskt. När en vän till honom då sa 'Va! Är du inte vegan?' blev Karin Henriksson förbannad.

- Att bli vegetarian var ett stort steg för honom. Man ska inte klanka ner på människor som verkligen gör någonting, säger Karin Henriksson.