Kritiken kom från kvinnor från andra kulturer än den västerländska och från andra sexualiteter än den heterosexuella. De ansåg att deras erfarenheter, livssituationer och möjligheter blivit bortsorterade i berättelsen om kvinnan.

Nyckelord i såväl den politiska feministiska kampen som forskningen är problematisering av identitet, jag, erfarenhet och historia. För människor är inte enbart sin sexualitet eller etnicitet, sitt kön eller sin klasstillhörighet. Vi är allt sammantaget och enskilt. Vi är också motståndet mot ovanstående kategorier. Det finns i dag tusentals samstämmiga men även motstridiga röster inom feminismen och genusforskningen. Hur skulle ett fruktbart samarbete mellan dessa röster kunna se ut? Ambitionen finns. Till Norrköping och konferensen Intersektionalitet - ett användbart begrepp inom genusforskningen kom 156 engagerade genusforskare. Alla med viljan att diskutera hur genusforskningen bättre ska kunna sätta fingret på alla de oändliga makt-ordningar och motmaktordningar som genomsyrar våra liv. Begreppet intersektionalitet kanske snarast ska ses som ett perspektiv på hur exempelvis makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningar om hudfärg, könstillhörighet, sexualitet, klasstillhörighet med mera. Poängen med perspektivet är att inga kategorier kan isoleras från varandra, utan att väsentliga aspekter av verkligheten går förlorade. Men det är inte oproblematiskt, vilket uttrycktes under de konferensdiskussioner som rörde huruvida intersektionalitet verkligen kan hjälpa genusforskare att se sådant som de tidigare inte kunna se. Hur och till vilket pris? Kan några kategorier och dess maktordningar (återigen) bli bortsorterade?

Queerforskaren Tiina Rosenberg pekade på vikten av att inte hymla med varför man forskar. Hon menade att en queerfeministisk forskning innebär att kön och sexualitet står i förgrunden, men att samarbeten med andra synsätt är välkomna. Att forskare ofta värnar om 'sina kategorier' framgick. Kravet att en forskare ska ta hänsyn till alla kategorier är orimligt, men kravet på samarbete är fullt rimligt. Men hur samverkan ska se ut är problematiskt. För allianser till trots går det inte att studera hela helheten. Då blir det lätt lite av allt, vilket ofta resulterar i ingenting. Men det är också viktigt att ha i åtanke det som Nira Yuval-Davis, från University of East London, påminde deltagarna om: att ingen kategori är mer frihetsbenägen än någon annan.

- Det var filosofen Karl Marx största misstag att tro att en kategori är förmögen att frigöra alla, fortsatte hon. Ett uttalande som väckte många instämmande nickningar från publiken.

En rädsla för att intersektionalitet, liksom genusbegreppet, ska bli just bara ett begrepp, uttrycktes också. Det vill säga något som bara står med i handlingsplanen men inte syns i det praktiska arbetet. Kommer det intersektionella tankesättet att gå förlorat i och med att det namnges? Andra fick en aha-upplevelse då de menade att de redan arbetar utifrån ett intersektionellt perspektiv. De har bara saknat ett ord för det.

Alla var dock inte överens om att ett intersektionalitetsperspektiv verkligen används i praktiken, eftersom kategorin etnicitet tycks ha förhandlats bort. Paulina de los Reyes är docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och en av dem som introducerat begreppet i Sverige. Hon poängterar betydelsen av att studera vems historia som berättas av vem och med vilken utgångspunkt. Genom att belysa hur institutionella maktordningar skapar och upprätthåller mytologiska berättelser om 'de andra' samt formar 'de andras' faktiska handlingsutrymme, kan andra etniciteter än den svenska göra sina röster hörda.

Romina Ramos skildrar detta i den feministiska tidningen Femkul. För Romina Ramos blev utanförskapet påtagligt när hon skulle berätta sin historia, som tillhörande arbetarklassen och med invandrarbakgrund, i en pjäs av den queerfeministiska teatergruppen Kunq. För henne bygger Kunq på gemenskap och igenkännande både i gruppen och med publiken. Men när hon skulle berätta sin historia var det ingen som kände igen sig, vilket fick henne att känna sig mer som ett objekt än ett subjekt, trots att hon berättade sin egen historia.

Nina Lykke, professor vid Tema Genus, Linköpings universitet, tryckte på att begreppet intersektionalitet inte ska ses som att man bara kan lägga förtryck till förtryck utifrån klass, etniciet och sexualitet för att få 'en summa av allt förtryck'. Till exempel kan en person känna en gemenskap som kvinna och lesbisk när hon befinner sig i ett visst sammanhang, samtidigt som hon kan känna ett utanförskap som invandrare från arbetsklassbakgrund. Vi är inte summan av de kategorier vi tillhör, kategorierna definieras olika i olika situationer men också av oss själva.

Pia Laskar, forskare vid idéhistoriska institutionen vid Stockholms universitet, menar att kön genomsyras av etnicitet.

- Vithet, liksom traditionell svenskhet, är också en etnicitet, men då den är norm har man uppfattat den som naturlig och oproblematisk, säger hon. Kritiken av den feministiska forskning som förnekar och stereotypiserar andra etniciteter än den egna är långt ifrån ny. Denna diskussion har förts livligt i de

anglosaxiska länderna och även av feminister i till exempel Indien, fortsätter hon.

Nina Lykke påpekade vikten av att inte glömma intersektionalitetsbegreppets ursprung: den vetenskapliga såväl som den politiska feminismen, postkolonialismen, queerrörelsen och svart feminism. Hon uppmanade alla genusforskare att reflektera över intersektionalitet som verktyg och menade att det kanske till och med är bättre att skrota våra befintliga kategorier för att försöka se mer till verkligheten som sådan.

Detta var något som diskuterades flitigt under konferensen. Kan forskningen fullt ut beskriva den verklighet människor lever i? Den feministiska postkoloniala forskaren Gayatri Chakravorty Spivaks menar att det är nästintill omöjligt att inom vetenskapen beskriva de förtrycktas situation.

Alla akademiska berättelser innehåller maktstrukturerer som förvrider verkligheten för att få den att passa in i de kategorier som är begripliga inom forskningsinriktningen. För forskarna återstår fortfarande att fundera över om de med hjälp av intersektionalitetsperspektivet mer nyanserat kan beskriva den verklighet de faktiskt lever i och forskar om.